Aftonbladet – 28 maj 1847, sida 2

mA AA Sammandrag af de på ålskilliga utländska orter gällande förfaltningar i afseende på tillverkning och försäljning af bröd. I Köpenhamn hafva de förut brukliga rågbrödstaxorne, hvilka upprättades af magistraten, blifvit tills vidare upphäfde genom Kgl. reskriptet af d. 7 April 4844. För att imedlertid kontrollera bagarnes brödpriser, uppgör magistraten månatligen en: beräkning öfver kostnaden af vanligt groft rågbröd pr , hvilken beräkning grundas på medeltalet af hamnoch torgpriserne för den förflutna månaden, med tillägg af alla omkostnader och bagarnes skäliga förtjenst. Taxa å hvetebröd har i långliga tider derstädes icke funnits. Bageri-rörelsen är icke fri. Utom laugsbagarne eller skråmästarne, hvilkas antal tills vidare är faststäldt till 50 inom stadens vallar (således oberäknadt bagarne i förstäderne), finnas i Köpenhamn älven s. k. fribagar. och rågbrödstagare. För att blifva fribagare erfordras enahanda mästerstycke, som för laugsbagarne, äfvensom att taga burskap, för hvilket afgiften dock är hälften emot hvad en laugsmästare måste erlägga. Den förre betalar nemligen i detta afseende 47 riksbanksd:r, den sednare 54. Tillika måste den sökande hafva arbetat såsom gesäll minst 4 år, om han är infödd, och 6 år, om han är främmande, samt under tiden hafva erlagt den vanliga årsafgiften (tidepenge) till lauget. Då sålunda för frimästerskap i bageri-yrket fordras samma prestenda, som för att blifva laugsmästare, skulle ingen söka det förra, derest icke de sednares antal vore inskränkt, under det att de förres är obegränsadt. Fribagarne kunna inrätta egen ugn för brödets bakning, men denna ugn skall besigtigas och approberas af styrelsen för brandväsendet. Dessa sistnämde bagare äga dock icke att tillverka alla slags hvctebröd, utan blott det som egentligen benämnes franskt bröd, således icke finare sorter. Fråga om förändring härutinnan är dock väckt inom kommu: nalstyrelsen. I afseende å rågbrödstillverkning äre fribagarne deremot icke inskränkte till någon vis: sort. De så kallade rågbrödsbtagarne bafva endast rät tighet att hemma hos sig bereda degen till råg bröd, men måste låta gräddningen verksfällas uti er llaugsmästares ugn, hvarefter de äga att sjelfye för sälja brödet. Den betalning, som för brödets gräddning erlägges och hvilken kallas bagerpengr, be stämmes genom en taxa, som af magistraten våroch höstetiden fastställes. Denna taxa gäller äfver för det bröd, som från enskilda hus sändes till laugsbagarnes ugnar. För att blifva rågbrödsbagare erfordras för närvarande, att den sökande antingen är 45 år gamma eller genom läkarebetyg styrker, att han icke kar I försörja sig med ansträngande arbete. Det beror i medlertid af magistraten att afslå eller bifalla an sökningen, och vanligen beviljas ifrågavarande rät tighet endast åt bagaregesäller eller mjölnaredrän Igar, hvilka befinna sig i den ena eller andra a I nämnde kategorier. Hvarje bagare får bndast bafva en brödförsälj ningsbod, men i hvilken del af staden han finne llämpligt. Brödförsäljning kan äfven idkas af andre I personer än bagare. Hökare och s.k. Kjeldermenc I(emedan de bo i husens källarevåning), hvarmec —— emma