Aftonbladet – 28 maj 1847, sida 2

ES VV V— VV Vr MA MA rr vek han att se på henne; nu vågade han det ej, af fruktan att förråda sig. Han satte sig och frågade tankspridd: Hur mår du, Charlotte ? Han hade antagit ett så sorgset utseende, att Charlotte, utan att besvara hans fråga, i stället gjorde honom denna: Hvad fattas dig, min Antoine? Hvad har händt? Ingenting annat; min älskade, än det som är högst vanligt... högmod... uselhet... af menniskor, som jag trodde vara mina vännerl, Hur är det möjligt, att du... grefve Adelheim!... kan vara exponerad för högmod. ..? Jo... jo men... tänkte han... en grefve som gifter sig med en borgarlolla! ... Men han iakttog tystnad. Hon spratt till. Antoine! Kan det vara för min skull? Hen låtsade ej höra frågan, bad henne vara utan oro, kysste hennes armar, hennes händer, lutade sitt hufvud emot hennes bröst, och mumlade endast om falska... vänner. Älskade Antoine! återtog hon i en öm och kärleksfull ton, min älskade Antoine! haf förtroende för mig, föl den, som inom få dagar blir din maka! Sägimig, hvad son har händt! Skall jag tillhöra dig, endast för att dela dir ära och ej dina bekymmer?) Hm — tänkte grefven — nog skall du få dela min bekymmer . . . det lofvar jag! Åtminstone är det väl ick mer än billigt nu, då jag. blott för din skull lidit dett nederlag, denna harm! Och nu började han vidt och bredt omtala den föro lämpning man visat honom. Han hade nemligen, för att göra sitt bröllop lyster! till brudtärnor inbjudit fröken, grefvinnan den, och dit Iden, o. s. v. Två hade på ett någorlunda fint sätt und ,skyllt sig med hvarjehanda hinder: den ena var redan föru .bortbjuden, den andra befalld till H. K. H. hertiginnan; e hade till och med gifvit ett förolämpande svar; en hade kar hända sjelf velat; men af sina anhöriga blifvit uttrycklige förbjuden. . 8 Det förstås, att allt detta oritalades med högsta ogillanc al deras handlingssätt ,.. att grefven med dyra eder bt