Aftonbladet – 28 maj 1847, sida 2

EO, MPEPIISEEE SMP: SMS POM TORG ande 5 . (Insändt.) SKOLA KOMMINISTRARNE SKICKA OMBUD TILL BLIFVANDE RIKSMÖTE? (Slut fr. gårdagsbl.) Vi vände oss nu till den förhöjda tjenstårsberäkningen och dess inverkan på det i församlingen arbetande presterskapet. Genom den förhöjda årsberäkningen, hvarmed skolans tjenstemän hugnas, bar det obefordrade presterskapet orättvist och utan sitt hörande blifvit beskattadt tyngre och hårdare än någon undersåte i något rike, ty utom alla andra bördor, hvilka det gemensamt med sina medborgare drager, lönar det lärarne i statens läroverk, icke med silfver och guld, utan med sitt menskliga lif, d. v. s. sin framtids hopp. Missväxtår kan man, lida, förluster, sjukdom , motgångar, allt hvad Gud pålägger kan man fördraga; man har hoppet qvar. Befordrings-lagen tager ifrån oss just detta hopp: Med matrikeln i band kan jag räkna 20, 30 år framför mig och se huru med hvarje år en ny svärm ur den outtömliga skol-kupan flyger framför mig. I början voro skolorna få, personalen ringa i antal; nu, under tidernas lopp, voiventibus annis, ha de blifvit en lavin, och förfärligare med hvarje omhvälfning faller han öfver oss, qväfver och krossar. Liksom fången, bunden i Mater dolorosas famn, ser taggarne nalkas med pendelslagen, allt närmare och närmare; han må gråta eller skratta, bedja eller hota, anstränga sig ellerblifva stilla, de nalkas honom lika fort, så sitter komministern, bunden af befordrings-lagen; han ser fattigdomen, denna Mater dolorosa, nalkas med sina taggar, nöd och brist, han må hota eller bedja, vända sig huru han vill, de komma ändå och sigta åt hjertat. Fången är ensam. Komministern har maka och barn, horom kärare, än bans eget lif; och när hans hjerta brister och han sjelf blef fri, låg på botten af smärtebägaren, den sorgen att lemna maka och barn efter sig i samma bojor till rof åt, fattigdomens förakt, frestelser och elände. Man sade vid sista riksdag, för att hafva något sken till rättvisa: komministerns lön är relativ till hans arbete; men detta är 4:0 osanning. Gud nåde många både kyrkans och statens stormän, om de skulle lönas relativt till deras arbete; 2:0 om än vårt arbete vore litet, skulle vi derföre hungra och frysa? Saknar embetet sysselsättning, Lör det indragas. En väl ordnad stat bör lemna sina tjenstemän både arbete och nödtorftigt bröd. Huru förhöjda årsberäkningen leder in absurdum och utvecklar en förfärlig kraft, visas bland annat af biskop Heurlins meritförteckning; när han sökte Carlshamns pastorat. Han ägde då 42 flere tjenstår, än lefnads-år. När man vet att grunden, hvarifrån man utgår, är ett års tjenstgöring såsom prest vid landsförsamling, då synes att biskop MHeurlin efter gällande befordrings-lag ansågs, i den stund han inlemnade sin ansökan, hafva gagnpat kyrkan icke blott då han låg i lindan eller gick i barnkolten, utan tolf år innan han ännu var född, gagnat henne på håret lika mycket som en vice pastor, som söndagligen predikar i 4 å 2 kyrkor, har värd öfver 5 å 6000 själar och sköter allt hvad till kyrkotjensten hörer med utmärkt nit, dessutom förestår församlingens många kommunala och tjensten åtföljande verldsliga bestyr. Om nu denne vice pastorn fått laudatur i pastoral-examen och uthärdat med tjensten till sitt 96:1e år, så skulle dock biskop Heurlin ?) vid 60 lefnads-år hafva tagit förslaget ifrån honom, i förmågo af flera tjenstår. När skall en med enkla år bli gammal nog till pastorat, när 196 lefnads-år icke räcka till? Vi höra redan svaret från våra motståndare: Det onda är redan botadt, och ändå skrika rabulisterne. Ett halft år är borttaget och knotet blir ju argare: vanliga fallet att anspråken växa med eftergiften! I detta svar ligger så .mycken sanning att Kongl. Maj:t begärde, och Riksens Ständer beviljade, år 1834, i och för lupphäfvandet af förhöjda årsberäkningen, 42,000 rdr bko årligen till skolan, och ett halft i stället för belt år från skolans tjenstemän borttogs. Dessa penningar, vanligen kallade silfverflottan, angjorde lyckligt skolans hamn; men med flottan kom, såsom i passagerare, ett förut okändt slägte ), och hyilket benämndes med det betydelsefulla namnet: duplilcanter (ex onere Ecclesix duplicato). Desse inlogeIrades i skolan. Och vår lättnad af anslaget blef att släpa på två, då vi förut dignade under en, att kosta 3 år på en klass, som förr kostade 2 år, att se två män gå om oss med !, år hvardera, då förr blott en g ck för oss med ett. Beviljas nya 42,000, torde man få se triplicanter och quadruplicanter c. Detta svar af prelaturen på det lägre presterskapets billiga klagan öfver förtryck af skolan, tyckes kunna öfversättas så: Våra fäder hafva tuktat eder med ris; men vi vilje tukta eder med skorpioner. — Det är med de dubbla åren, som med privatbanker: få de ny oktroy, nog bär sig bolaget äfven med en liten förändring i reglementet. Med borttagandet af förhöjd årsberäkning kommer visserligen en gammal sed att försvinna, men han är icke mycket att hålla på, jag menar aflatst krämeriet, som i förändrad form florerar i våra skolor. Man sålde förr helgonens öfverloppsgerningar såsom poletter till Guds rike; nu säljas skollärares löfverloppsgerningar såsom poletter på ett pastorat. Häri röjes tidens tendens, som sörjer åtminstone lika f mycket för tanden, som för anden. När en skolkar Ifått quantum satis af gerningar för ett pastorat, te. RR KR -. ee FR FIF -— Vem 1 RR s!) Månne icke till befordrings-lagen borde göras ett tillägg: det ingen sonson eller dotterson må anses äga flere tjenstår än hans ännu tjenstgörarde far ,) far eller morfar, och på grurd af dessa stänga el den sednare ifrån förslag. Man har ett dylikt förbud i Giftermåls-balken, ob reverentiam filialem r ) Svenska Naturalhistorien omtalar åtskilliga geners 1 nm