Aftonbladet – 27 maj 1847, sida 3

Den vördnadsvärde kaplanen trädde ut emot dem ur kyrkan. Hans blickar sökte Albertina, han nalkades henne och fattade hennes hand. Prosten ville sjelf viga sin son. En af bans vänner införde således i fadrens ställe brudgummen, som åtföljdes af sina slägtingar. Nu förkunnade orgelas ljud, att bruden kom. Hon inträdde mellan sina fosterföräldrar med sina tärnor efter sig. Derefter följde, par om par, de öfriga brölloppsgästerna, och ceremonien försiggick. : Så var då deras ömma kärlek beseglad, hon hans maka... han hennes ledsagare, bennes beskyddare! Han förde henne ur kyrkan. Vid kyrkogårdsporten väntade dem, till deras stora öfverraskning, grefvinnans vagn. Den gamla goda grefvinnan hade, under det brudskaran var i kyrkan, kommit till prestzården, och, i anseende till den skarpa kölden och brudens tunna klädsel, skickat sin vagn att föra de nygifta hem. Albertinas intagande utseende och figur gjorde sig gällande äfven hos grefvinnan, hvilken kysste henne på panhan och till brudgåfva förärade henne en kaffekanna af silfver, hvarföre Albertina ödmjukt kysste hennes hand. Sedan äfven gratulationsceremonien var väl försiggången, gick man till salen att intaga brölloppsmåltiden. Nå, min bästa prostinna, frågade grefvinnan i skämtsam ton, observerade hon, hvilken af de unga tu såg sig om i brudstolen? Ingendera, nådig grefvinna! Ått döma derefter ser det ut, som om de skulle komma att dö på en gång. Ja, och det får jag sägan, tillade prostinnan, att så många prudpar, bättre och sämre, jag sett vigas, har aldrig något så innerligt lutat sig tillsammans som mina barn. Ah! det var förträffligt!... Jag kan ej bättre tolka min glädje öfver detta lyckliga förebud, än att jag dricker det unga parets skåll . Så var då signalen till skålarna gifven. Prosten reste sig ifrån sin stol och höll ett grant tal till sina barn; lyckönskningar och punsch täflade sedan i flöde med hvarandra. Efter kaffet och sedan grefvinnan farit, börjades dansen. Prosten vidhöll oföränderligt gamla plägseder, och axsåg således prestens dans med bruden nödvändig, snart sagdt såsom en bekräftelse på vigseln. Till följe deraf dansade ban med Albertina, under det att Gustaf bjöd upp faster Malla, som Hela dagen föreställde brudens mor. Derefter satte brudparets dans nöjet och glädjen i full gång.