Aftonbladet – 27 maj 1847, sida 3

således gör kyrkan öfverflödig, och att detta mede! vore vetenskapens ljus. — Huru man än må betrakte saken, måste man antaga ettdera: antingen att der högre lärdomen gör mannen skickligare eller ock okickligare till pastor. Blifver han skickligare, hvad (ondt hafva åbörarne i 3:dje klassens pastorat gjort att de aldrig få glädjas åt den högre lärdomen: ljus? Afven dessa hafva ju odödliga själar? Görå de åter mannen oskickligare, hvad ondt hafva då Istörre pastoraterne gjort, att på dem skall kasta: skalet af en kärna, som slagit rot och bär frukt på jen helt annan mark? Vill man helt enkelt görö kyrkan till pensionsanstalt åt staten, så har mar visse ligen sörjt för individen; men Atem skall gör: arbetet i församlingen och huru skall väl dette blifva gjordt, när man gifver dess bröd åt statens in valider? Huru litet skolvishet gagnar på predikstolen, der på lemnar lektor Strethovius, om hvilken doktoi I Wieselgren talar i sin Smålands beskrifning, et slående bevis. Strethovius var en lärd man, mer tyckte mer om att hafva rikligt bröd utan, än mec arbete och sökje derför ett regalt pastorat. Har kom år 4683 till Strömsholm att predika prof inföl kungen, men höll! en så barnslig predikan, att ko nungen skref till biskopen, det mannen ej måtle befordras till pastorat. Väl bekände den lärde lektorn i sin böneskrift, det han afskrifvit hela predikan ur en tysk postilla; men detta förbättrar föga hans sak; ty om än en fattig nysättare behöfver låna utsäde, bör han väl hafva lärt i yrket så mycket, innan han löper åstad, att han vet att skilja mellan hvete och agnar. Det är en stor lycka, om ej för Guds församling, åtminstone för vår tids Strethovier, att predikoprofvet för Carl XI är afskaffadt. Predikan är nu nästan det enda medel, hvarigenom presten kommer i rapport med sina åhörare, med undantag af förhören och nattvardsbarnens beredelse. På predikan lägger ock vår kyrka stor vigt. Men att predika, det är icke att deklamera något, ej ens att tala något; utan det är alt säga sina åhörare något i deras vigtigaste angelägenhet, som just de behöfva veta. Härtill fordras, utom den pastoralexamen Joh. 24: 435 f. omtalar, att känna sina åhörare, förstå deras språk, kunna ställa sig på deras bildningsgrad, vara bekant med deras lefnadsvanor, fördomar, ja hela deras inre ech yttre lif, men härtill behöfves att lefva ibland dem och med dem. När herden känner fåren, först då kan han sköta dem rätt. Han behöfver icke då smyga sig på poesiens och vältalighetens lundar och ängar för att samla en famn af bilder och artiga talesätt — man sår hvarkenr gullvifvor eller qvickrötter i sin åker. Ej heller håller han sig uteslutande till dogmernas allmänna generalbas, hvilka båda ensidigheter gjort och gör våra kyrkor till sofkammare och konversationssalar ; han har utom det allmänna något enkom för sina åhörare, hvaraf de träffas och glömma att både sofva och sqvallra; ty de få höra hvar silt tungomål, der de uti födde äro. Det är en stor konst att vara populär, hvarken höja sig öfver, eller sänka sig under sina åhörare. Sjelfve den der lärde Melanchton misslyckades såsom predikant. Det brast honom fallenhet ooh öfning. — Dock — hvem kan klaga öfver att våra institutioner icke framhållit det praktiska elementet, enär hvarje skolkarl, som vill räkna presterliga meriter, är förbunden att öfva Sig i predikande två timmar (säger 2 timmar) om året, hvarje predikan räknad till en half timme? — Theoriens djup i alla en pastors tjenståligganden ådagalägga de lärde genom en disputation öfver ett theologiskt ämne, hvilket speciminanten sjelf får välja och om hvilket sedan ingen kan förpligta honom att säga mer än han vet. Sjelfva ventilationen underlättas äfven något deraf, att disputationsakter nu mera äro endast pro forma, och att tala latinska språket klassiskt har blifvit alldeles urmodigt. Vi lemne nu lärdomen, önske och unne den åt alla prester, och fordre att kyrkans dignitärer skola äga tidens högsta theologiska bildning, i förening med praktisk duglighet och kristligt sinne; och när man vet ait lärdomen har 4:0 70 prebenden, 2:0 företrädesrätt till 222 pastorater af 4:a klassen och extra ansökningsrätt till 288 regala pastorat, summa 580, omkring hälften af hela rikets — så må man väl kalla svenska kyrkan Lärdomens Alma Nutrix, 580 tindrande stjernor på Svenska Zions himmel bör komma oss att ropa: Natten är framfaren — dagen är kommen. Åd2 (Slutet följer.) I TANDSOHRVES-MY ET Die Umeå d. 22 Maj. . Elfvens is ligger ännu till Ala DD från DEKlAR sn.