Aftonbladet – 27 maj 1847, sida 2

BERNS Ae AE TR TNT TAN SLÄT ARENA Det är mig både fögnesamt och smickrandel svarade fru Flodman. Ack, se god dag, min söta mamsell Albertinal, fortfor den nöpna Lisctte, i dog kan jag ännu få säga mamsell... men si... i morgon! Bevara mig, så röd hon blir, stackars liten! Ja... ja... Detta allt pjallrade hon, medan Albertina bjelpte henne att befria sig ifrån pelskappa och ett halft dussin shawlar. Ändtligen kröp hon då ur skalet. Pihlström,) ropade bon, bär in asken och kartongen. Det förnämsta har jag här. Hon upplyfte ett skrin, försedt med skinnfodral, satte det på bordet, läste upp det och lyfte derur elt annat, klädt med himmelsblått damast och kring kanterna löpande guldgaloner. Otålig att få visa dyrbarheterna, uppläste bon äfven detta och upptog derur en liten juvelkrona, så glänsande, att den tycktes kunna upplysa ett rum, samt armband af diamanter, och en guldkedja, äfvenledes prydd med sådana. Så underbar är den verkan, guldet och diamanten utöfva på menniskan, att sjelfva vår hederliga koplanska med all sin frombet, all sin gudsfruktan, och så litet verldsligt sinnad hon ock var, liksom dårades af deras glans. Hvar får jag kläda bruden? frågade Lisette, i det hon såg sig omkring. Jo, bevars, svarade frun, inne i vår kammare; den är städad. Men, innan jungfru Lisette börjar dermed, skall hon väl vara så god och dricka litet kaffe... det är ju så kallt ute. Ack, söta fru, det var detsamma; jag drack mina vanliga två koppar, innan jag for hemifrån., Det tror jag nog, svarade fru Flodman, men ändå! Bruden har beller ingenting fått, och se här är det ju färdigt ! Man gick således in i sängkammaren, der Lisette i hast tillagade en toilett och ställde på den två brinnande ljus. Hennes första göromål blef derefter alt insvepa den sköna i en stor, hvit puderkappa, och denna verkligen vackra drögt, hvilken af den tidens damer begagnades på samma sätt, som nu blus eller morgonrock, aftvingade kammarjungfrun ett utrop af förtjusning: Kors, bevara mig, så förnäm hon ser ut! Ochy fortfor -hon i det hon upplöste Albertinas långa hårflätor, så vackert hår! Si, det släpar ordentligt på golfvet! Hon angrep nu sitt värf med fördubbladt nöje. Först lade den konsterfarna en med tagel stoppad stor dyna på det lilla, täcka hufvudet; derefter uppkammade och uppströk bon håret ifrån sidorna, samt hopknöt det temligen