Aftonbladet – 25 maj 1847, sida 3

BLANDADE ÄMINER. GULDSJÖN. Uti norra delen af provinsen Bogota, icke långt rån staden af samma namn, i Norra Amerika, ligser på spetsen af Zipaqviraberget, 2800 måtres öfer hafvet, den ryktbara Guatavitasjön, eller Guldjön, såsom den äfven kallas, hvars hemlighetsfulla ch poetiska historia genom en egen omständighet lifvit bekant. Det är historien om den rike kaziken Manalapa IT ych den sköna prinsessan Rama, hvars späda son senom en ammas oförsigtighet drunknade i Magdaenafloden. Då efter flera år kazikens varmaste önkan uppfylldes och hans gemål nedkom med den ndra sonen, måste kaziken, på befallning af solens orest i Mexikos stora kejserliga tempel, af tacksamhet mot gudomen offra hälften al sina omätliga katter åt sjön. Uti femti års tid begaf sig Manaapa hvarje år på femte dagen i blomstermånaden, sonens födelsedag, till Guatavitasjön, och nedsänkte ler, omgifven af allt sitt hoffolk, under stora högidligheter, guldsand, diamanter, smaragder, afgudavilder och dyrberheter af alla slag, i guld och silfver, såsom ett tackoffer till sjöns gudomlighet. Detta är den poetiska delen af sagan, hvarpa unler loppet af år 48920 ett rykte grundades och spred ig allmänt i London, att på botten af Guatavitajön eller Guldsjön ofantliga skatter skulle finnas att ipphemta. Spaniorerna skola redan, under den tid le voro berrar öfver landet, hafva upptagit en milard etthundratjugu millioner af denna ofantliga katt. Enligt autentika handlingar hade endast guvernörerne Ferdinand Perez de Quesada och Antonio le Sepulveda skickat till Madrid 850,000 piaster i myntadt guld, utom diamanter och andra ädla stear, hvaribland en enda smaragd af 2C0o,cco piaters värde, allt uppfiskadt ur Guldsjön. I följd af lessa uppgifter bildade sig i London år 4820 ett bolag, för att uttorka Guatavitesjön och upptaga de skatter, som ännu kunde finnas i behåll. Såsom man lätt kan begripa erhöll bolaget regeringens i staten Columbia sanktion, och man gick det på allt sätt till mötes för planens utförande. Årbetena började genast bedrifvas med största verksamhet. Man fann också något guld och några dyrbara stenar. Häraf visade sig, att den i landet gängse sagan icke helt och hället saknade trovärdighet, och bolagets mod tillväxte tillika med hoppet. Arbetet bedrefs med ännu större kostnad.r och för att vara säkra emot det dervid sysselsatta folket, så väl af infödingar som landets öfriga innebyggare, hvilka från alla håll skyndade till, för att få arbetsförtjenst, måste bolaget för sin räkning äfven underhålla ett kompani koluncbiska soldater, som statiorerades :på sjöns stränder. Ty värr ville likväl icke samma resultat, som kr de första försöken, förnya sig: men fonn guid i så cbetydlig mängd, att