Aftonbladet – 21 maj 1847, sida 2

stt glas och hvad han finge bjuda. Främlin en tackade och nämde, att för honom, såsom Göteborgare, vore porter den Iryck, ban föredrog framför andra. Vid glaset talades i synnerhet om sidenfabrikationen, och den främmande omnämde några vigtiga upptäckter, som på sednaste tiden blifvit gjorda af Engelsmännen, hvilka i denna gren nu började töfla med sjelfva Fransmännen. Berg, på det högsta intagen al mannens insigter, tog sig omsider dristigheten uppå att fråga, med hvilken han hade äran att tala: VAtt döma af min gunstig herres lärorika samtaly tillade han; skulle jag tro... att vi hade samma yrke... Jag är bokhållare... kan nästan säga... föreståndare vid kommerserådet Asplunds sidenfabrik, och heter Berg. Hvad! utropade främlingen med låtsad förvåning, har jag den äran att tala vid föreståndaren för den största fabrik i riket? Hvilken lycklig händelse!... Herr bokhbållaren har fullkomligt rätt... jag har äfven haft en sådan befattning. Men omöjligheten för en fattig karl att på den vägen komma fort, eller blifva sin egen, har förmått mig att öfvergifva den. En gynnare, som jag var nog lycklig att äga, förskaffade mig en kamrerssyssia) vid kronobränneriet i Göteborg, och jag har min rikliga utkomst. Mit! namn är annars Grönstedt. . Grönstedt ! upprepade Berg fundersam, Grönstedt? det fins visst någon här, som äfven heter sålt, Ja visst, återtog fältväbeln — ty läsaren anar troligtvis, att den främmande och fältväbeln äro en och samma person — det är också för hans skull jag är här, i frågan om ett arf, som nyligen tillfallit oss begge. Mos hans kompanichef fick jag veta, att han är bortrest på permission men återkommer om fyra dagar, och, hellre än att görs om resan, inväntar jag honom här. Får jag lof,, fortfor han efter en liten paus, alt bjud: på en aftonvardsrisp ? Berg tackade. Under det den intogs, berättade Grönstedt, att han äm nade återvända, så fort han träffat sin kusin, och Berg be ) Egentligen en brännmästaretjenst... men titelepidemien ra sade den tiden, :