Aftonbladet – 19 maj 1847, sida 2

MDESEMT ARA ARUVTISLIGEN TIGIITSt BITVGE Tale avL TORLA. — På södra teatern, der i morgon thorsdag till förmån för hr C. A. Sundström en dramatisk soire är arrangerad, har allmänheten tillfalle att se hr Nandelstadt såsom doktor Gribus i Den sällsamma sjukdomen, samt hr Hög-! qvist i betjenten Räfs roll. 0 (OM PORTUGISISKA STÄLLNINGARNA. Det fenomen, som nu föregår i Portugal, synes vara en sträng lexa för furstarne och för alla absolutismens gynnare eller medhjelpare. För sju månader sedan var Portugal lugnt, under ledningen af en liberal och moderat minister, i spetsen för hvilken hertigen af Palmella stod. Folket hade nedlagt vapen; förtroendet hade återkommit; man nästan glömde bort de fordna misstagen och orättvisorna. På en gång förmår en maktlysten och penninggirig faktion drottningen att upphäfva konstitutionen, be-: mäktiga sig envåldsmakten, och inleder således landet uti det inbördes kriget; och nu, ett halft år sednare, befinner drottningen, Donna Maria, sig ef-. ter en envis strid, genom nationens kraft, åter försatt i samma ställning som hon var, utan att konungamakten vunnit det ringaste, men väl landet blifvit förstördt, blod utgjutet, tillgifvenheten förlorats och främmande makter måst anlitas för att kunna bibehålla en krona, som eljest folkets tillgifvenhet och förtroende varit nog att åt henne bevara. Redan länge har man kunnat förutse utgången på denna strid. Man skulle icke känna Portugal och vara förblindad af partiska uppgifter, för att icke fatta, att den allmänna resning, som för 48 månader sedan egde rum mot det Cabralska kotlteriets styrelse, hvilket stödde sig på samma gång på klubbarna och hofvet, var en verkligt nationel rörelse. Man såg det äfven i sjelfva sättet, hvarpå lugnet iterkom, så snart drottningen valt sig rådgifvare, egnade att ingifva folket förtroende; ty svärden insattes åter i skidorna af ren kärlek till freden och det allmänna bästa. Man igenkände deruti den naLionella impulsen. Sedermera, då en kränkning af konstitutionen åter nödgat nationen att upptaga vapnen och då, besegrad i en strid, insurgenternas här förökade sig vid hvarje dagsmarsch, som den gjorde tillbaka, har man sett att nationen icke endast var invecklad i striden, utan att den äfven var besluten att segra. Hvarje dag uppreste sig på nytt en stad, en by, och hvarje dag, under det den kongl. armten stod vid Oporto, blefvo hofvet och hufvudstaden mera inklämda. Oförmögen att afhjelpa detta lika moraliska som materiella trångmål, måste regeringen bönfalla om hjelp af främlingarne. Först vände man sig till Spanien, för att under åberopande af qvadrupelalliansen erhålla hjelptrupper. England motsatte sig detta, och förklarade att ett inbördes krig mellan de konstitutionella partierna icke innefattade det casus federis, för hvilket denna allians blifvit afslutad. Man visade det osannfärdiga i portugisiska kabinettets föregifvande, att folkrörelsen afsåg en miguelitisk insurrektion. Det fanns visserligen gamla miguelister ibland juntans soldater, men de stridde uti den liberala armeens leder endast såsom förtryckta. I tretton års tid hade detta parti varit så nedsatt, sedan det förlorat allt hopp på en svag och i dess egna ögon föraktad prins, att det endast begärde icke blifva behandladt såsom arma parias. Om styrelsen i Lissabon hade haft något politiskt förstånd, skulle den hafva begagnat denna allmänna sinnesstämning för att med framgång grunda Donna Marias regering på en vidsträckt grund, som omfattat hela nationen. Men det vissa är, att engelska kabinettet gjorde henne den största tjensten, då det hindrade all spansk intervention. Denna var lika impopulär i Portugal, som den möjligen skulle varit populär i Spanien. Dylika utländska beväpnade mellankomster qvarlemna i folkens hiertan smärtsamma minnen och bittra kharmkänslor. För att lätta enväldets eröfringar sätta oförsigtiga rådgifvare derigenom thronen i fara. Den 40 Mars vände sig åter portugisiska regeringen till tre af de makter, som undertecknat quadrupel-alliansen, för att begära hjelp mot föregifna rebeller och en Miguelitism, som blott var ett diplomatiskt påfund. Detta var för Portugals allierade ganska ömtåligt Det gällde att bibehälla Donna Maria på thronen som nu mer hotades; men det hade varit emot all förnuft, all rätt, och all rättvisa att understödja hofvets despotiska projekter genom en absolutistisk propaganda, som skulle uppstigit i quadrupelalliansen: namn. Det var då engelska kabinettet handlade på de sätt (icke i samråd med de andra makterna, utar under deras fördröjda instämmande, hvarigenon Frankrike och Spanien efterhand inkommit på an dra planer) nemligen, att det erbjöd Drottninger sin bemedlirg mellan henne och juntan; men ickt intervention. Denna bemedling var grundad på föl jande fyra vilkor: 4:0 en amnesti, utan alla undantag; 2:0 återkallandet af alla emot konstitutionen stri dande dekreter; 5:0 sammankallandet af cortes, inom den möjli gaste korta tid; 4:0 sammansättning af en ministere, som kund ingifva förtroende hos nationen, och som icke re presenterade någondera af ytterligheterna inom par Itierna. ) Drottningen har slutligen antagit principen, me uppdragit åt hrr Bayard och Renduffe att under I handla om vilkoren. Man vill, eftergifvande, ick synas såsom sådan; man vill att det skall finnas seg Irare och besegrare, och derföre utesluta från amne stien ett halft tjog personer. Det är således en få fänga, som utgör egentliga motivet. Ingen kan göra sig. bättre begrepp om ömklighe ten af hofsmickret, då det kommit på sitt ytterst än genom berättelserna om statsrådets diskussion ar gående Englands vilkor. Inrikes ministern börjad med en förklaring, att alla portugiser voro färdig att utgjuta sitt blod för drottningens sak och lemn .Ji kongl. skattkammaren allt guld och silfver de äg ee: .