Aftonbladet – 19 maj 1847, sida 2

—— silfverknäspännen och dito skospännen, och sedan för honom omtalat, att hon, i anseende till sin dotters bröllop, och eftersom de höga nygifta skulle bo i huset, ville anställa en liten reparation, mot hvilken hon bedt honom ej lägga några hinder i vägen eller göra några svårigheter, så att hennes man kunde få skäl att återtaga det löfte, han derom gifvit henne. Särdeles angelägen var hon om alt få portvaktare och alt det gamla kontoret användes till rum åt en sådan. Derefter, och sedan han lofvat att i allt befrämja hennes vilja, hade hon tillsagt honom att gå till grefven och ställa sig hans befallningar till efterrättelse. Så mycket än grefven harmades öfver sitt sura vin var han likväl för klok att låta märka det. Först sedar bokhållaren slutat sin rapport, afbröt Adelheim en bit ba kelse, i det han sade: ,Det är förskräckligt, hvad de kanaljerna låta mig vänta på kaffe i dag! Han ringde, och befallde kammartjenaren att genast in bära den nämnda drycken. Bär in två koppar! Bokhållaren har varit bittida ut och kan behöfva något varmt. Sedan ...två likörer!.. Jag dricker sällan kaffe utan att ta likör. Detta sista sades helt vårdslöst, på det ej bokhållarer måtte föreställa sig, att det skedde enkom nu, eller blot för hans skull. Befallningen hörsammades ögonblickligt. Under kaffedrickningen vände grefven talet på ett ämne som mer intresserade honom, än reparationen: sonen i huse Han förklarade, hvilken ren vänskap han hyste. för de; lädle ynglingen. .. huru mycket det smärtat honom att Ise de; beskedlige gossen tillbakasatt af sin mor... tillade, att har oaktadt Jeans blyghet, funnit honom äga mycket förstånc Härmed lyckades det grefven att lösa bokhållarens tung lur dess band. Jean var den enda menniska, han egent ligen tålde. j Han instämde således icke allenast fullkomligt i hva vefven yttrat, utan beskref lifligt, huru ond modren vor På sin son derföre, att denne ej ville blifva officer... eme dan han afskyddej de barbariska och fäderneslandets föi svarare vanhedrande straff, som nu funnos... eller ingå embetsverken ... emedan der begicks för mycken mann: mån vid befordringarna. I Af mig, fortfor bokhållaren, har han lärt fransysk: , engelska och tyska språken, och fadren har sedan för hc nom låtit införskrifva de flesta på dessa språk utkommand böcker. Sålunda har unga herrn läst Wieland, Goethe en ke PE KH