oy IE I ec t n UT PLOPIG TESUN FRCELAE DFOCRROLM OCK GotRevoOTg, äro tills vidare minskade med V,:del. NN EORRESPONDENS-ARTIKEL. I Beriin den 26 April 1847. Den förenade landtdagen är öppnad: throntalet och ständernas adress äro redan kända genom vårt officiella blad. Med allmänt deltagande har Europa betraktat dessa Preussens första steg på den representativa monarkieng bana ; med den högsta spänning ser Tyskland på oss, och en-förut aldrig erfaren sinnesrörelse förråder sig inom sjelfva Preussen, hvarest den stora bildade delen af folket väl vet hvarom frågan är. I åtskilliga föregående bref har jag skildrat det allmänna intrycket af landtdagskallelsen, eller det så kallade patentet af den 3 Februari, och de inkast ;.Isom från många håll förspordes emot detsamma. En otalig mängd ströskrifter, så väl ifrån Preussem som från de flesta andra orter inom Tyskland, sökte utreda hvad Preussen vunnit genom detta patent, och hvad som derigenom blifvit afprutadt på de rättigheter, som dess äldre lagstiftning tillerkänt det, samt hvad ständerna hade att göra, för att icke förlora något, och hvilka vägar de borde beträda, för att värna nyssnämnda rättigheter. Mängden af dessa skrifter sammanstämma deri, att patentet icke borde antagas i det skick som det blifvit gifvet, utan att ständerna snarare borde ståndaktigt yrka fulländningen af lagarne af den 22 Maj 4815 och 17 Januari 4820 samt uppfyllelsen af Tyska Förbundsaktens 13:e artikel, och fordra åtminstone det i-den sistnämnda åt alla Tysklands ständer tillerkända minimum af befogenheter, nemligen: skatte-dbevillningsrätt och del i lagstiftninger. — Den kraftI fullaste bland dessa skrifter var författad af förre stadsrättsrådet Simon i Breslau. Från rättsgrundens ståndpunkt jemförde han patentet med förut gällande -lagar, så väl som med folkets väntan och önskninigar, och uppfordrade i dristigt språk ständerna att Jicke skrida till något sla förklara sig obefogade, att fordra nya. val: att i allmänna frågor väl gifva kronan sina råd, men att gs parlamentarisk handling, sinnan lagen af den 47 Januari 1820 vore uppfylld loch ett fördrag vore framlagdt och undertecknadt .Jangående riksständer, öfver hvilket ständerna sedan som begynte med orden: ; man gaf oss sten, I nan polisen hann mellankomma hade att underhandla med kronan. Denna skrift, 1: Vi bådo om bröd och spriddes i 40;000 exemplar, inmed några förbud; I men mot författaren begyntes ett åtal, som nu är i las till något ansvar. Väl j Förbundsdagens tryckfrihetslag 4819 fall fart, fastän tvifvel är om han kan lagligen fälhar en kabinettsorder för domstolarne, att 7 Sar (Karlsbaderbeslutet), enligt hvilken censuren gör en författare ansvarsfri genom sitt imprimatur, icke mera borde tillämpas vid förbrytelser emot tryckfriheten, -emedan en förklaring af Tyska Förbundslagen förefinnes, utfärdad4832, enligt hvilken Byssnämnde g icke säger, att icke en skriftställare, trots. all censur, kan komma till ansvar enligt ett särskildt landg lagar, när han förgår sig emot dem genom hvad han författat och censuren godkänt till tryckning; men man wviflar ändå att denna inskärpning in casu kommer att bringa stadsrättsrådet Simon på fall. — Hans bok, så väl som de af Gervinus, Neuwerk och flera andra utgifna i samma ämne, hafva ätomordentligt ledt allmänna uppmärksamheten åt detta. håll. -Gervinus framställde patentet såsom en fullföljd af den reaktion, hvilken alltsedan 1820 röjt sig i Tyskland, för att steg för steg försäkra det absö-luta konungadömet och adeln om odelad öfvervigt; några dagar sedan antydt samt göra folket dem begge underdånigt; och det öfverraskar nu mera sällsamt, att den Heidelbergska pro-fessorn profetiskt förutsagt innehållet af könung Fredrik Wilhelms throntal, och i förväg lermnat ett: slags svar derpå. TOG I veckan. före landtdagens öppnande infanno sig många deputerade i Berlin, i afsigt att, om möjligt, åstadkomma en förening meilan ombuden för olika orter; men dessa försök hade föga framgång. För första gången sammanträffade Du, i den preussiska monarkiens hufvudstad, män ifrån stränderna af Rhen, Saar, Oder, Weichsel och Niemen; män, som förut aldrig sett hvarandra och hvilkas boningsorter till en del åtskildes af 200 tyska mils afstånd. Preussiska monarkien, sammanvräkt till det mesta genom svärdet, af högst olikartade länder, under tvåhundra års tid, hade under största delen af denna långa tid dragit försorg om att ingen enhet måtte sammanbinda dessa stympade och lösryckta eröfringar. Staten hade upprätthållit åt hvar ny tillsats dennes förra inrättningar; de lokala jordräntorna, bidragen till de gemensamma styrelsekostnaderna, feodalrättigheterna, olika ortsförfattningar, olika rätlegångssält, hafva blifvit qvar som de voro, i öster som i vester; och härtill lades slutligen provincialständer, genom hvilka hvar provins ännu formligare kunde utbilda de provinciella egenheterna och den provinciella afsöndringen.. Sedan 4840 hade de 8 provincialförsamingarne småningom tillkräktat sig karakteren aflika nånga parlamenter... De begynte företrädesvis : syselsätta sig med politiska frågor, och inom hvart ch ett ibland dessa parlamenter uppkow en särkild opposition, under hvilken den absoluta monarien hotades med fall. — Nu, sedan man insett denna äda, och genom patentet af den 3 Februari sökt iejda detta provincialständernas öfvertag, uppträdde e i hufyudstaden, förenade under sina anförares anr, som de följt i flera år, och ingen röjde håg it afstå från den ställning han intagit; hyar och n trodde sig kunna stå på sin rätt, och trädde derned upp midt emot de andra. Man föreställe sig ärvid den stora skiljaktigheten i tänkesätt och bilding, emellan Rhenländare och preussiska Sachsare, mellan Brandenburgare, Schlesier, Pomeråner, egentga Preussare och Polackar: man tänke sig olikhen i trosbekännelser, under de ännu ifrigt pågående ndringarne såväl inom den katolska som den prostantiska kyrkan; vidare de ofta stridiga provinella intressena och fördomarne, och slutligen sjelfva så högst olikartade beståndsdelarne af denna 2850, 124 sjelfägande bönder eler landtmän, bland ilka de flesta aldrig förut sett hufvådstaden eller lysande hoffesternas prakt; 186 stadsfullmäktige, I större delen oberoende män: handlande, -fabrinter, handtverkare, oppositionens säkraste stöd; en äfven många borgmästare och dylika: tjenstein från småstäderna, hvilkas politiska bildning och igter kan antagas lika med noll. andra sidan ida inom det parlamentariska skranket 2314 ridrsmän, jemte 80: groftar och furstar i den nycka.