Aftonbladet – 18 maj 1847, sida 3

BLANDBATE ÄNINEN. — EN DROTTNING SOM FÖRSTÅR ATT SE SIG TILL Gopo. Spanska enkedrottningen Maria Christinas personliga förmögenhet uppgifves till 460 millioner francs, som nästan uteslutande skola vara anlagda i engelska och franska statspapper. Och allt detta är sammanskrapadt af ett land, som under samma tid befunnit sig i så stor förlägenhet, att den staten ej kunnat betala sina kreditorer. Man kan i sanning ej undra på, att spaniorerna ett par gånger kört bort denna qvinna och att hennes egen dotter skyr henne, ifvensom det är lätt förklarligt, hyarföre de engelska bladen, som icke spara på uttrycken, kallat henne för en rofferska m. m. Imedlertid synes det a andra sidan, att den så moraliska kungafamiljen i Frankrike icke hyser några betänkligheter att fira och upphöja en sådan person. — EN OVANLIG TJUF. Inför assisdomstolen i Köln anklagades i slutet af förra året ett fruntimmer för stöld af ett par lakan. Saken var i och för sig sjelf icke af någon betydenhet, men väckte en särdeles uppmärksamhet för de hemlighetsful:a uppgifter om sin börd, hvarmed den tillta!tade sökte väcka uppseende och deltagande. Samma person, hvars namn är Barbara Charlotta Falkenberg, har nyligen varit tilltalad inför assisdomstolen i Dässeldorff, för stöld af en kudde på värdshuset i Benrath, ler hon natten till den 2 Januari blifvit emottagen såsom gäst. Hon uppgaf inför domstolen, att hon var naturlig dotter af kejsar Napoleon och en tysk urstinna, hvars namn hon enständigt vägrade att ippgifva. Ion föddes i Köln år 4813 och fördes nart till Italien, der hon uppfostrades i ett kloster. Då hon utgick ifrån klostret, tillsände man henne en summa af omkring 20,000 francs, hvilken summa hon under resor och vistande i flera länder förtärt, så när som en återstod om 400 francs, som skulle stå hos en bankir i Strassburg. Till sitt yttre egde on verkligen också någonting imponerande och hon ir dertill väl klädd. Öfra delen af ansigtet, pannan, let mörka håret och den krökta näsan påminna något om kejsarens anletsdrag. Hon talar flytande våde franska och italienska. I Köln blef hon frisänd och begaf sig, såsom hon uppgifver, i början Me Februari, till Dässeldorff, för att hos några förväma personer begära understöd. Hon hade blifvit arresterad i Opladen i brist på legitimation. Till stölden nekade hon, men öfverbevistes och förklarales skyldig af juryn, samt dömdes till fem års fängelse. På återvagen till fängelset talade hon till mängden och bad denna förskaffa sig rättvisa. Alla hennes uppgifter synas vara mycket väl beräknade ör att väcka äfven mindre lättrogna personers delagande.