då utförde. En annan tid har kommit, då dagens tvistefrågor och stridens föremål blifvit af en annan art. Det är icke så lätt att afgöra, om det fordras större ansträngningar att öfvervinna en i djupa kolonner uppställd fiende, än att undan förderfyet rycka en i armod sjunkande folkmassa eller att ur fängelsets dystra ceiler återföra den fallne till en förbättrad och sedlig lefnad. Det vissa är, att till fullföljandet af den föresats, som samlat oss här i afton, fordras, utom ett kristligt sinne, en förtröstansfull tillförsigt samt ett orubbligt mod, om vi skola kunna något uträtta. Vi böra för ingen del göra oss några illusioner, celler skåda vårt företag genom öfverdrifna förhoppningars rosenskimmer, eller uppskatta de svårigheter, som helt visst skola möta oss på vår nya bana, mindre än de i verkligheten äro, emedan detta skulle nedstämma vårt mod redan icbörjan af vår verksambet. Men å andra sidan är det min öfvertygelse, att nationen skall hålla oss räkning för vår beslutsamhet och vår föresats att icke sky det obehag, som ofelbart skall låta känna sig, om vi misslyckas i våra bemödanden. I denna händelse få wi trösta oss med det medvetande, att vår afsigt varit god, fast omständigheterna varit missgynnande, och att det onda vi yelat afhbjelpa varit oss öfvermäktigt. Menniskan utsår, men Gud gifver skörden. Det är således på Hans mähbtiga bistånd, vi i första rummet böra oss förtrösta. 25