nom beredande af arbetsförtjenst, vilja söka befordrs fångarnes framtida väl, samt om möjligt förekomma deras återfall. Desa förslagsreglor upplästes nu vid sammankomsten och föredrogos punktvis. Den egentliga diskussionen rörde dels den frågan, huruvida den blifvande föreningen borde uteslutande inskränka sig till befattning med cellfångar, dels buruvida äfven andra filantropiska ändamål, d. v. s. omsorgen för personer, som icke warit för brott tilltalade, borde omfattas af föreningen. För denna sednare meningen yttrade ig isynnerhet br aud.tör Cederschöld, ledamot af fångstyrelsen, uti ett :nförande, som var ganska sakrikt. Hr Cederschöld fästade deruti uppmärksamheten på nödvändigheten att icke gifva för mycket stöd åt den tron, som, visserligen irrig, likväl gjort sig gängse hos många, att fångarne må bättre än den frie arbetaren, och att man derföre borde söka rikta sin uppmärksamhet på den fattiges eller arbetslöses belägenhet i allmänbet. Hr Cederschöld framhöll äfven i detta tal det sorgliga factum, att medan folkmängden i landet under de sista 44 åren tilltagit 40 procent, så har de för brott tilltalades antal ökat sig 50 procent, och yttrade att han under en mångårig tjenstgöring dels i polisen, dels i fångstyrelsen, såsom dess sekreterare och ledamot samlat den konstanta erfarenheten, att det vida största antalet af de för brott tilltalade bestod af personer, som i följd af försuromad uppfostran saknade några fasta begrepp om religion och moral. Hr bopredikanten Wennström, instämmande i den önskan hr Cederschöld framställt, att så mycket som möjligt kunde göras tör de vanlottade klasserna i allmänhet, sökte dock visa, att stora svårigheter skulle uppstå, om detta sällskap utsträckte sin verksamhet utöiver det från början angina föremålet. Det vore kyrkan, heumet och skolan, men icke ett sällskap, som egentligen hade de åligganden, hr C. vidrört. . Boktryckaren L. Hjerta ansåg äfven, alt det icke lät sig göra att utsträcka sällskapets positiva verksamhet så långt, som hr Cederschöld önskat; men föreslog att vid sällskapets sammankomster, åtminstone föredrag och diskussioner kunde få förekomma, angående hvarje ämne, som mer eller mindre omedelbart kunde hafva gemenskap med det filantropiska ändamålet. Om de facta br C. framlagt innebure en san ing, så tycktes det visa; att kyrkan, hemmet och skolan icke gjorde sin skyldighet. Det kunie di ej skada, att i detta sällskaps sammankomster hafva en föreningspunkt, der öfverläggningar kunna ske om hvad som utgör anledningen till en sådan bristfällighet i ett eller innat afseende, och der ide:r, som hos en eller annan uppstå till befordrande af vidsträcktare filantropiska ändamål, kunde utvexlas och vinna en stödjepunkt i en samlad opinion s-mt sålunda bidraga att derifrån i allmänna kfvet sprida ett varmare deltagande för en angelsgenhet, hvilken visar sig al så stor vigt. Dessutom yttrade sig öfver denna fråga hr lektor Elmblad, hrr majorerne Oman och Ärling, med. dokior Ellmin, hr häradshöfdingen Centervall, br justitierådet Smith och en annan herre, l:vars namn ref. ej ratt h rde — alla med värma för dagens föremal. Det bör här nämnas, att den provisoriska direktionen redan hade varit betänkt på sådana allmänna sammankomster, som de nyss ifrågasatta. I frågan om årsafgiften förekom äfven en liten öfverläggninz, der bland annat en urmakaregesill vid namn Cederskog yttrade sig i elt ledigt och vackert föredrag, hvari ban motiverade ett förslag, att äfven gratisledamöter måtte få antagas, emedan månge torde finnas; som gerna vill medverka till det vackra ändsmålet, men ej har råd att betala årsafgilt. Slutligen utsågs en kommittt, bestående af de här oivan namngifne herrar, jemte hr auditören Cederschöld och boktryckaren Hjerta, att uppgöra reglemente för sällskapet. (Hr doktor Wetterbergh är bortrest från hufvudstaden). Det bör vid tillfället nämnas, att Bi!dningscirkeln hade för dagen inställt sitt vanliga sammanträde, för att i stället öfvervara denna sammankomst, och att föregående söndagen i Bildningscirkeln bölls ett särdeles vackert föredrag ati ifrågavarande ämne. Innan sällskapet, som äfven denna afton hade den tillfredsställelsen att rakna många damer ibland sis, åtskilides, uppläste hr öfversten m. m. af Forssell följande anförande: