Aftonbladet – 17 maj 1847, sida 2

vens värde. Moan drager förvaltaren inför rätta; han blir frikänd. Men allt detta är ett intet — (buller och afbrott). Dessa f:cta uppröra er, mina herrar, och detta hedrar er. Dylika tilldragelser inräffa dagligen i kolonierna och väcka der intet uppseende. Men jag skall anföra ett mera hemskt factum: Man tilldelade en qvinna, som sick i femte månaden, tjugunio slag af slafpikan. Man lade denna qvinna på en stege och placerade en stock under magen, på det slasen skulle göra så mycket bättre effekt. Qvinnan fick missfall; hon var nära döden; tre tänder utslogos, ett öga gick förloradt; hon blef döf på ena örat. Se der huru man behandlar en hafvande qvinna! Då våra lagar återhålla sin stränghet inför en dylik belägenhet, då de spara modrens lif för att rädda en ny varelse, så tilldraga sig dylika ohyggligheter i våra kolonier. Och hvad straff fick den man, som gjort sig skyldig till en slik grymhet? Slafuppsyningsmannen drages inför rätta och dömes till fjorton dagars fängelse! Jag skulle ännu kunna anföra flere förfärliga facta. Jag skulle kunna berätta huru men piskat en slaf så att blodet runnit från ett bredt sår, hvarpå man lagt en kompress af piment och citronsaft! Jag skulle kunna berätta om barn, dem ran tvungit att förtära exkrementer af menniskor och djur! Jag skulle kunna berätta huru en trädgårdsegare på en ung neger, som tagit några frukter i trädgården, med sin knif afskar öronsnibben och tvang honom att uppäta denna. — — — Jag skall endast anföra ännu ett factum: På misstankan att en oxe blifvit förgiftad af en slaf, lät husbonden afhugga djurets hufvud och binda detta kring halsen på den misstänkte slafven, den han tvingade att sålunda bära hufvudet, ända till dess det förruttnadt bortföll af sig sjelf. Jag behöfver icke tillägga att den pestartade miasman meddelade sig åt andedrägten. Shafven är död. Detia factum konstaterades af en befälhafvare öfver gensdarmeriet. Och hvad hände? Man skickade hem denna officer, och, hemkommen till Frankrik, afskedades han. Och huru behandlade lagskipningen i kolonierna detta brott? Kungliga prokuratorn kom till buset, åtföljd af fyra gensdarmer. Dessa lät han stadna utanför. Då han derefter kom ut, sade ban: Det är ingenting; gossen är verkligen död deraf att han burit på oxhufvudet: men det är ingenting,. Och någon vidare laglig åtgärd vidtogs icke., — — —