Aftonbladet – 17 maj 1847, sida 2

krigshärens tillstånd, och härleder det derifrån att man föraktar soldaten och har för dålig omsorg om honom, Hunder hvilka omstöndigheter hvarken mod eller ordning kunna trifvas,. Alla veckor meddelar hoft:dningen berättelser one småkrig mellan de. kejserliga tropparne och röfvare, hvarvid de sistnämnde oftast gått segrande ur striden. Från provinsen Honan berättades nyligen om en strid emellan landfolket oels kejserliga troppar, angående vppbörden. Folket ville betala utskylderna efter kopparmyntets gamla värde, hvilket var till de skattdragandes fördel; den kejserlige uppbördsmannen fordrade betalningen efter det nya värdet, som gaf regeringen en vinst. Guvernören miste sända tusen man till uppbördsmannens bistånd; men hopen skingrade dem, och regeringen slutade med att godkänna de skattskyldiges beräkningssätt. . I Turkistan, Songariet och Kokonor hafva Chinas mahomedanska undersåtare för två år sedan gjort uppror mot styrelsen. Ditsända trupper hafva ej förmått qväfva det; nu är Lin, den bekante kejserlige kcmmissarien i Kanton, ditsänd, och han har sökt återställa lugnet genom — eftergift af utskylderna för två år. Den fordom så trygga styrelsen i China röjer ou synbarlig fruktan, öfverallt. — När Engelsmännen lemnade ön Tjusan, utfärdade kejsaren en förordning, hvarigenom han gaf öns invånare två års skattefrihet, vemedan — så hette det i kungörelsen derom — ön har under barbarernas välde blifvit förvandlad nästan til en ödemark, och orten måste hemta sig samt återfå sina förjagade eller flyktade invånarep. Något sådant skäl till den kejserliga nåden fanns: likväl ej i verkligheten; ty Tjusan hade för-kofrats ypperligt under brittiska styrelsen, som: icke af öns invånare tog någon utskyld, medan garnisonen och den utländska handeln gåfve rik marknad för afsättningen af öns alster. När Engelsmännen lemnade ön, var den som en trädgård, och invånarne kunde ganska väl begynna att åter betala kejsaren skatt. Men ban vågade icke utkräfva den, innan folket åter: hunnit vänja sig vid mandarinväldet; — det var skälet. : Kejserliga flottans tillstånd kan bäst bedö-mas deraf att Petscheliviken, icke långt ifrån: Peking, beherrskas så af sjöröfvare, att tull-kammaren i Tien-tsin förlidet år kom på underbalans genom sjöfartens förfall; ja, sjöröfrarne voro nog oförskämda att taga en mot dem: utsänd kejserlig amiral till fånga. Kejsaren: blef deröfver mycket vred och pliktfällde den iterutlöste amiralen, jemte kustprovinsens guvernör; men för mari. .ens förbättring skedde intet.