Aftonbladet – 17 maj 1847, sida 1

denna langa ech märkliga represen!et n. J nny Lind har debuterat i Alices roll, u:i Robert le Diable, med en framgöng, bvarom ingen kan göra sig begrepp, som icke varit i London, Tyskland eller hh lien. Aldrig har vyfikenheten i en stor stad varit stegrad till en sådan höjd, aldrig har någon artist rönt en så hög grad af popularite!, före -iit uppträde jå scenen. Uti händelsbodar, på gator, vid holve, i City talades endast om ni:msell Liad. Hr Bum har, i det han väckt rätteg nz emot henne, i d t han vägrst mottaga 50,000 francs i skadesånd och uppfyllt tidning rne med protester ch bref, gjort en omötlig tjenst åt den artist, hvars debut på en rivatiserende teater han vile förhindra. Jenny E:nd och mr Lumley h fva aldrig kunnat finna ex man, som bätire kom dem till hjelp; man måste vara ödd i en lycklig s und, för att träffa pa en så föreko umande fi nde. Under fyra fem dagar haiva ofanttiga, ptakater, påsudd.:de med stora röda bokstäfver blifvit upphängda öfver fi koch köttusång a ehodarne, bagarebodar, fruktbodsar m. m., med tillännagifvande af nJenny Linds första uppträdande här i landet. Biljetterna hafva blifvit sålda till ett fabelaktigt högt pris; en parterrpiats (stale) kostade 3—6 St, första radens loger beteltes med ända till 20 guinter; för att begnpa livad det vill säga att vara in voguen I en stad som London, måste man betäntva, att henn.s m-jestäts teater denna afton hade en recett af 60,000 franes (nära 30,000 rdr bko); om torsd g skall den hafva 70,000, om fredag 80.000 francs och kanhända ända mera, ty teaerdirek örerna kunna öka priserna allt efter omständigheterna och salongen är redan abonnerad för iem representationer. Meyerbeer, hvars ankomst man om alat med stor pomp och såt, och hvilken sjelf skule anföra orkestern vid det:a hgtiiliga tulfalle, har qvarstannat i Berlin, åtn jande sig med att tillskrifva Jenny l.nd fem, sex bref i veckan, bref, som den itlustre mistaren har för vana att underieckua pa ett särskildt sätt: i stället för sitt namn skufver han necwmal. hvarj: gång en ny orgelpunkt. — — Robert le D:ablhar blifvit uppsati på tio dagar, och orkestern har endast baft fyra repetit:oner. Salong n var glinsande. Drottningen, prins Alber:, enkedrotinin:en, hertiginn:s af Kent, hertigen och hberiig nnan a! Cambridge, alla ministrarna, ambassadörerna och en m ng illustra personer, hvilkas nuon jag iemnar åt de engelska tidningarna att upprepa, vuro närvarande vid representationen. Drottningen helsades vid inträdet i sin loge med en trefaldig salva handklappningar, och nästan i samma ögonblick började uvertyren; ridåen uppgick under djupaste tystnad. — — Här följer en beskrifning. om pj-sens uppsättning, rollernas fördelning m. m., hvaraf vi endast upptaga, att Alices roll utfördes af Mill Lind; Isabella, M:me Castellano; Robert, Fraschini; Raimbaud, Gardoni, och Bertram, Staudigl, hvarjemte man i England tiilsatt en besynnerlig personage, som kailas ölverste presten. Sedan korrespondenten redegjort för åtskilliga tillsatser och innovationer i pjesen samt för de första scenerna, yttrar han: Men de tre tusen åskådarne, som trängdes i logerna, på parterren och galleriet, voro endast upptagna af en enda tanka, lifvade af en enda önskan: att se och höra M:ll Lind. Att skildra för er det emottagande, hon rönte, vore alldeles omöjligt. Utbrottet af applådissemanger varade i tjugo minuter, och stannade endast ögonblickligt, för att liksom hem!a ny styrka. Sångerskan visste icke huru hon skulle uttrycka sin rörelse och sin erkänsla; hon böjde sig ända till jorden, bopknäppte sina händer, lyfte ögonen åt höjden, närmade sig rampen, vände sig mot logerna med uttryck af en blygsamhet, tacksamhet o. lycksalighet, som ganska väl klädde henues milda och öppna ansigte. M:ll Linds anletsdrag äro icke regelbundna; men hon har mycket vackert ljust, cendrefirgadt hår och blå ögon, som kasta blixtar hvar gång hennes ansigte lifvas. Hennes röst fyller fullkomligt salongen; man förlorar icke ens den lättaste nyansering. Hela hennes högre oktav är öfverraskande skön, ren, frisk och glänsande. Mellantonerna, som i början äro litet beslöjade, blifva, så snart rösten hinner echaufferas, lika klara som de högre. Mamsei:l Lind måste ega en beundransvärd talang, för att sjunga så, som hon sjungit, midt und:r sinnesrörelsen en afton, som icke tå gång.r kommer tillbaka i hennes ariist-li. Om ni visste huru skönt hon sjöng sin första romans: Då jag drog boit från hemmets bygder), hvilken smak, hvilken finess, hvilken elesans i de minsta detaljer, hvilken fasthet i stil, hvilken riktighet i intonation, och med allt detta hvilken fullkomlig kännedom af scenen, hvilken passion, hvilken eld, hvilken själ! ty Jenny Lind är aktris, sådan som Falcon var det i sina skönaste dagar. De lvifvelaktiga gingo dit, sägande före debuten: Man måste höra, man måste vänta; ly hennes röst, som är förtjusande i en liten sal, skall icke fylla en stor kyrka; hon skall icke i London och Paris göra samma ofantliga framgång, som i Tyskland. Profvet är nu aflagit; i London som i Paris, Italien, med ett ord öfverallt, skall Jenny kiud sätta massorna i hänförelse och förtjusa artisterna. Det är en af de rikaste, bist utrustade och lyckligaste erganisalioner för tea.ern, som vi lärt känna. Himlen har varit frikostig mot detta Nordeas b:rn, och konsten har fullbordat hvad naturen så väl börjat. Efter triumferna och inropningarna under örsta alten väntade jag m:me Castellan med en viss oro; att sjunga Isabellas aria vid sidan ef mill Lind skulle varit en svår uppgift för de nest bepröfvade och på sig sjelfva mest säkra alanger. Men tänk min förvåning, när ridåen ippgick till 3:dje akten: man hade helt enkelt och simpelt undertryckt en hel akt, och icke mn AA