Aftonbladet – 14 maj 1847, sida 3

— mm Kommerserådinnan, som ej kände grefvens plan, kund ej yttra något missnöje med sin dotters enkla drägt. Din klädning är vacker, Charlotte! Men hvarföre ha du inga nipper alls på dig?, var det enda hon hade att säg: Charlotte hann ej svara, ty grefven anlände, klädd gala. Öfverstinnan följde honom; de stego just nu ur vagnei Så fort kommerserådets tackat för den angenäma su prisen, vexlades ringarne ... grefven omfamnade sin fästm och tryckte en... ceremoni-kyss på hennes läppar. Hans lakej inkom med ett litet, i gult vaxlädersfodr: inneslutet, skrin, som han emottog. Se här, min älskade Cbarlottel sade han, en bagatel som din fästman offrar åt din skönhet; den harintet ann: värde, än att den burits af min mor, hvilken på sin död: bädd skänkte den åt mig, att äfven bäras af min tillkom mande grefvinna., Han lemnade henne det lilla skrinet, Det var ett kinesiskt arbete med vidunderliga gyllen figurer på mörk botten; vid handtaget på locket hängd den lilla dithörande guldnyckeln. Han lösgjorde den och öppnade skrinet, och ett pa högst dyrbara, äkta pe:larmband med smaragdlås blänkt emot henne, äfvensom ett rikt halsband af äkta perlor, sam manfistade 1med :små länkar af smaragder. Tillåt mig,, fortfor ban, att i dessa fängsla min Char lottes tjusande armar! De skola bli de enda bojor ho kommer att bäral, Herre min Gud, så vackert! så präktigt!, skrek kom merserådinnan, Jag tror, min själ, att de äro lika dyrbar som de ?barcelletterna min man, kommerserådet, skänkt mig i fjol till julklapp! Charlotte rodnade; hen såg hastigt på sin bror, hvilke med en betydelsefull blick ledde hennes öga till grefven. Hon följde riktningen af Jeans ögonkast: grefvens läp hade blottat igeltanden och en djup skrynkla lagt sig emel lan bans ögonbryn, men bastigt glättades krynklan; läppe återtog sin naturliga form. I följd af det missbag han kän de öfver modrens skryt, betraktade han nu dottren nogare och Varseblef nu det, som omedvetet genast i dag frappe rat honom, nemligen enkelheten i hennes dyrbara och lik väl rält smakfulla klädsel. s Detta lugnade honom något. Men, om Charlotte m för första gången med firskräckelse. märkte det lyte, har med så mycken omsorg sökte dölja, återsåg han, med ickt mindre fasa, hennes blåa rodnad, ceh hade all sin sjelfbe herrskning af nöden att fortsätta rölen af förtjust.