Aftonbladet – 14 maj 1847, sida 2

Article Image
Fram på eftermiddagen, under det de unga tu promenerader-i trädgården, som sträckte:sig ned till hafvet, sutto de gamle, inbegripna i rådslag om sina barns bosättning. Bröllop utsattes till julhelgen eller strax derefier. Prostinnan, som blifvit alldeles förtjust i den intagande Albertina, föreslog, att den trolofvade genast efter mamsell Bergmans begrafning skul!e flytta hem till dem. Men på det örat ville fru Flodman ej höra, cch det uppstod en ordentlig modertäflan emellan de båda fruarna. Prosten understödde naturligtvis sin, och kaplanen sin hustrus påståenden. Den sednare förklearede, efter åtskilliga Omsvep, högtidligt, att då han upptagit Albertina till dotter i huset, och då allt, hvad han och Bans hustru lemnade efter sig, till följe deraf, en gång skulle komma att tillhöra henne, så vore det ock honom, i egenskap af far, icke värdigt alt före vigseln skilja sin dotter ifrån sig. Och) — tillade hen — om icke min högtärade bror och dess fru prostinna beslutat att på det högsta såra mig ech min hustru, så tala vi nu icke vidare härom., Häruti instämde fru Flodman, och dervid förblef det. Man 1t0g nu afsked. . Gustaf slöt Albertina till sitt bröst och hviskade: I morgon kommer jag igen!, — TRETTONDE KAPITLET. Den dag randades omsider, hvilken fru Asplund med så mycken otålighet efterlängtat. Men det obevekliga ödet blandar alltid någon droppe malört i glädjebägaren. Fabrikör Asplunds bade verat ställa till en högtidlig förlfaing, emot hvilken deris förra kalas skulle varit att betrakta, såsom när barn Icka främmande och få litet sylt och bakelse att traktera med. Grefven ville deremot hafva den så tyst, som möjligt, och nödgades, för att ej stöa i synnerhet sin tillkommande svärfar, taga öfver:tinnan til hjelp. . Den utstuderadt fina damen gjorde för fru Asplund be ripigt, att de der förra connaissencerna i en framtlic kunde bli genana för Lennes dotter ...Och till.de hon med en egen, betydelsefull blck kanhända till och med för fru Asplund sjelf!b Frun studsade. ; Bevwrb fr gade hon, hvyad men r ers nåd? jag?.. bli ger ; JHan söta fre, jag menar alldele;isgenling: Svarade Oo verstinnan oetysåg dervid ut, com om ton menat 1: gen ting, rätt vigligt. .

14 maj 1847, sida 2

Thumbnail