Aftonbladet – 14 maj 1847, sida 1

SE TON), EN SKILDRING FRÅN SLUTET AF FÖRRA ÅRHUNDRADET FÖRSTA BELEN. Läsaren torde påminna sig, att Albertina ej sett Gusta sedan han förklarade henne sin kärlek. Lyckligtvis var nu Besta Lisa så upptagen af alt be trakta de kommande, att hon ej märkte Albertinas rodnad fru Flodman hade länge sedan läst i sin skyddlings hjerta Beata Li:a gjorde nu ett förfärligt väsende och for om kring som en snurra i rumme!, för alt få städadt. Hvad i all verlden står på? frågade fru Flodman Far hon fram så der, så skräpar hon mera ner, in hor städar. Vi flytta bordet till väggen, och dermed väl; tro hon inte, att prostinnan är så förståndig och inser oundvik ligheten af sådant här för tillfillet?. Af fruktan för att blottstilla sin unga vän; hemlighe för den nyfikna Sqvaller-Be.tas — så kallades hon i hel: trakten — falkögon, gck hon ej emat prostens vid grinden, som hon annars alltid plägade, utan, medan Beata Lis ysselsatte sig med att hopplocka spink och lappar, begag nade hon tillfillet att med allt lugn sitta en servet, son då betydde djupare sorg, än vanlig hvit balsduk, öfver Al bertinas axlar. Den egentliga sorgkragen var ännu ej fär dig. Under tiden sansade sg flickan, och fru Flodman gick då emot sitt främmande, som redan stannat vid trappan. Pligtskyldigast hade kaplanen redan vid grinden kommi prostens till möte och åtföljt dem till förstugudörrn, de hans hustru nu mottog dem. Artigt hjelpte han den nå got korpulenta frun ur schäsen, under det Gustaf visad sin far samma tjenst, och nu trädde man, efter mycke krusande, många nigningar och bugningar, in i salen. Vid salsdörren stod Albertina, och en ymnigare flod a tårar, än förut, strömmade utför hennes kinder, då hon un der en ödmjuk nigning vördnadsfullt kysste prostinnans hand 8 När hon nalkades prosten, för att visa honom samm vördnadsbetygelse, tryckte han ömt hennes hand, slöt henn i sina armar och sade: Min dotter! Gud sjelf Iofvar: den der bedröfvad är vill jag hugsvala ... den Gud älskar, den agar han. Mått ) Se A. B. J4 99—102, 105 och 4108. .