Aftonbladet – 14 maj 1847, sida 1

honom vilja något bättre; ty med allt sitt goda hufvud är Gustaf ej ämnad till studier ... för honom skulle studerkammarn städse blifva för trång ... men vid sidan af en älskad maka och såsom husfaver blir han, med Guds bj2lp, en akiningsvärd man. Hans ädli, goda hjerta är mig en borgen derför. Och hvem vet?, tillade han skälmskt, phögtärade bror är ej så gammal ... barnbarn brås ibland mer på farfar, än på far.... IFvem vef om ej högtärade bror kan upplefva den glädjen att se en sonson träda i sina fotspir!ln DMi den Högste höra denna önskan!, utbrast prosten. Så högt älskar jag milt stind, att det skulle fröjda mig i grafven, om en min ättling värdigt uppträdde för Herrons altare.v Det är ej så litt art reda da kön ler, som bestormade Albertinas ljerta. Der omvexlade med hvarandra Ouppbörligt kärlek, glädj, sorg och smärt?. Alt ce sednare veko för de förra, syntes henne ett brott emot den ömma saknad, hon var skyldig sin aflidna mors minne. Gustaf, som anade hennes tankar, hviskade: O, mia Albertina, påminn di; alltid den ömhet, din moster hyste för dig, men glöm hennes bor!ging, hennes död. Mins blott, att hon efter många års lidande nu för första gången njuter den sälla hvilar. Tror du ej, att hennes ande omsväfvar oss, att hon skall glädjas åt vår stilla lycka?n Uader det de begge älskande jollrade för sig sjelfv2, förkortade prostinnan och jungfru Beata Lisa tiden med samtal om hvad nytt, som -tilldragit sig på Lela tio milen deromkring. Då och då blickade den goda matronan bort till sina barn, och när Lon, ej med öronen, utan blott med ögonen förnam deras hjertas språk, stod hennes egen flydda ungdom klar för bennes syn, med den skilnad 1 kväl, att minnets trollspegel bjert framställde endast det gleda, det lycklisa, men sorgfälligt undandolle smärtans tårar, bvilka hon lika litet, som någon annan af hennes Köp, varit fri kaltad ifrån att utgjuta. RE Nu var bordet serveradt. Fru Flodman inbjöd på sin ringa risp, och efter många ursäkter, ingar, nigningar, krus och förnyade inbjudnngar, satte man sig ändtligen till bords. ÅR a og ; .