Aftonbladet – 12 maj 1847, sida 2

var det äfven nul jag ber dig derom... se inte så förundrad ut... det är inte något farligt...Jag har trott mig märka, att du fattat tycke för Albertina? ... År det så? säglD Gustaf rodnade häftigt... förvirring och förlägenhet bundo hans tunga. Din tystnad säger mig allt! återtog prostinnan småleende. Kära Gustaf, du behöfver ej rodna för ditt val... det bar mitt fullkomliga bifall, och jag tror, att jag nästan kan försäkra dig om din fars. Om det för ögonblicket varit den älskande ynglingen möjligt, skulle han legat för sin mors fötter; nu måste han nöja sig med att fatta hennes hand och öfverhölja den med kyssar, blandade med glädjetårar. O, min goda, älskade mor! utropade han; phvarigenom har jag förtjent så mycken godhet? Huru skall jag kunns gälda min mors ömhit, som skänker mig till maka denn: hulda varelse, den enda jag älskar och skall älska? Jo, jag skall bli fullkomligt belönad genom din sällhet, Idin lycka. Albertinas godhet och kärlek, huslighet och flit skola ersätta både bristen på pengar och det tvetydiga i hennes härkomst. Penningar kunna förgå, men dygd och arbetsamhet blifva qvar, och den, vår Herre älskar, gifve: han en god hustru,... och Albertina... jag förstår mit nog på flickor, jag, ser du... skall bli en god hustru Skulle jag begära någon vedergällning för mitt bifall, si bestode den deruti, att du ej lemnar en gammal mor, er ung älskad hustru, och på hafvet oroligt sväfvar verlder omkring, för att söka, hvad du redan har i ditt hem: lugr och sällhet... om du nemligen äger frid med Gud och dig sjelf. I motsatt fall vinner du dock ej annat, än orc (och bekymmer, kunde du ock leta upp sjelfva paradiset... Se så, min son, nu har jag sagt, hvad jeg har på bjortat Stig opp; kläd på dig och skaffa hit din föstmöl Ni är no öfverens förut, kan jag förstå.