Aftonbladet – 11 maj 1847, sida 3

SMD VV SVE NVYBBY BIUVIMPBSfIv SIAM SIMVIS MM lopp, skulle mot resultatet kunna erinras, att om MH de, som fingo salt, bade ägt tillgång på mera foder län de andra, så skulle de måhända ätit mer och 1 dtilltagit mer i hull, emedan saltet, efter hvad man allmänt tror, både ökar djurens matlust och deras t matsmältningsförmåga. Boussirgault, som sjelf gjort samma anmärkning, anställde ett nytt försök till utrönande äfven af denna fråga, eller om och i hvad mån saltet inverkar på -boskapens matlust och matsmältningsförmåga. För detta ändamål utvalde ban 40 andra unga stutar, af lika ålder och så lika vigt som möjligt; fördelade dem i 2 flockar, lät begge förtära så mycket af samma slags foder som de ville, men lät den ena afdelningen äfven få salt, medan den andra afhölls fullkomligt från denna tillsats. Detta försök fortsattes i 1447 dygn, och öfver vigten af det foder, som förtärdes, hölls noga räkning. Efter försökets slut vägdes kreaturen på nytt. Härvid befanns verkligen en liten öfvervigt äga rum, nemligen i foderåtgängen, men icke i kveaturins vigt, hos dem som fått salt. Dessa hade nemligen I förtärt 32 kilogrammer, under det aw de öfriga förtärt 34 kilogrammer, eller omkring ,, procent mera; men för hvar 400:de kilogramm foder hade Ide förre deremot tilltagit endast 6 kilogrammer 8 hektogrammer i vigt, under det att de som icke fått något salt hade af samma foderbelopp tilltagit 7 kilogrammer 2 hektogrammer, alltså inemot 5 procent mera. Det sednare försöket ledde således äfven till vederläggning af den häfdvunna föreställningen om saltets nytta, och ännu mer än det förra; emedan det ådagalade att kreaturens matlust visserligen ökats något litet genom saltet, men att matsmältningsförmågan deremot minskats, så att de tilltagit mindre i vigt, fastän de förtärt mera och dyrare foder; ett li dubbelt hänseende menligt resultat af utfodringssättet. — Fodret bestod af hö och hvitbetor, i ett af kreaturen sjelfva valdt vigtförhållande som 400 till 425. Man lade för dem mer än de förmådde förtära för dygnet, men höll noga räkning öfver vigten, och vägde sedan, hyar påföljande morgon, hvad som var öfver i krubborna. I Den afdelningen, som fick salt, blef mera törstig, Joch drack mera; man höll äfven räkning på det vatten, som begge äfdelningarne förbrukade. Vattenåtgången vid det osaltade fodret förhöll sig till vattenåtgången vid det saltade, som 34 till 54, i mått räknadt. Man skulle häraf kunna sluta, att mjölkkor, som få salt, möjligen lemna mera mjölk än andra; men då kreaturens hull minskas under tiden, genom saltet, så torde såsom en slutföljd kunna antagas, att mjölken blir i samma förhållande mera vVvattenaktig och mindre rik på grädda, ostämne och mjölksåtker. Resultaterna af dessa försök äro följaktligen lika vigtiga, som de voro oväntade och stridande mot den häfdvunna meningen, hvilken. derigenom blifvit förflyttad till fördomarnes klass. — GREFVEN AF MONTEMOLIN. Rörande den spanska tronpretendenten, hvilken enligt hvad som förmodades skulle begagna sig af de sista oroligheterna i Spanien för att der landstiga och återupptända det inbördes kriget, läses i en tysk tidning följande: Den spanska prinsen, grefven af Montemolin, Ilefver för närvarande i London, der han bor i ett litet hus vid Mortimer Street, en del af hufvudstaden, som icke råaknas till den aldra fashionablaste och endast bebos af obetydligare medhorgare. Hans sällskap är hertigen af Villa Franca, en temligen stark och redan åldrig man och en kavaljer. Utom dess har prinsen vanligen i sällskap en tjenare, hvars likhet med prinsen på det högsta frapperar hvarje fremmande. Denne person valdes att föreställa prinsen, då han flydde ur sitt fängelse; men som han, sedan prinsens flykt blef bekant, lössläpptes, begaf ban sig till prinsen och har sedan alltid tjenat honom. Grefven af Montemolin kan icke kallas skön; han är af medelmåttig storlek, med ett rundt, nästan pussigt ansigte; är blond och visar ingenting i silt yttre, som påminner om hans spanska härkomst. Han skelar något litet och begagnar mustacher. I silt sätt att vara är han förekommande och älskvärd. Nyligen gjorde han en utflykt på landet för att taga hr Dickensons herömda pappersbruk i ögonsigte; och vann mycket bifall vid detta besök. Efter middagen bemödade sig de unga damerna att roa grefven med musik och blefvo af honom öfverhopade med loford. Hertigen af Villa Franca anmärkte nu, att hans höghet äfven vore musikalisk och under sin fångerskap sysselsatt sig med att lära flere instrumenter. Man började nu persvadera prinsen, att göra sällskapet det nöjet att spela något stycke, och utan att låta bedja sig länge, satte han sig ner vid pianot och utförde mästerligt några svåra etyder. Alla voro fulla af förvåning och förtjusning, och ingen af de unga damerna ville försöka att efter honom sätta sig till instrumentet. — Han talar redan temligen bra engelska. — Med hans kassa säges det stå skralt till. — Sjelfva brottslingarna på fångskeppet vid Woolwich hafva, efter erhållet tillstånd, föranstaltat om en insamling till förmån för de nödlidande Irländarne. Sammanskotten skedde i hela och halfva . penny och uppgick till 47 shillings (47 rdr rgs), hvilka öfverlemnades åt nödhjelpskommittån. — DEN FÖRSTA VINDRUFVAN, som i år mognade i det kungliga orangeriet i Paris, skickades af konung Ludvig Filip d.25 sistl. Mars på nordbanan till hans måg, Belgiernes konung. Drufvan var inlagd i ett praktfullt, förgylldt och med det kungliga vapnet siradt skrin. — Såsom bekant är hafva Japaneserna icke ingått i beröring med någon annan af de europeiska nationerna, än holländarne. Alla af engelsmännen, fransmännen och amerikanarne gjorda försök i detta afseende hafva strandat. Holländarne äro och förblifva således de enda medlare mellan Japan och andra stater, och holländska regeringen har i denna egenskap nyligen meddelat den franska, att, i följe af en nyligen utkommen förordning, skeppsbrutna japaneser endast tillåtas återvända till Japan på nederländska eller chinesiska fartyg, men genast tillbakavisas om de inträffa under annan nations flagga. Denna förordning föreskrifver, att ingen infödd, utan specielt tillstånd, får besöka rikets öar och kuster, men allraminst fremmande. Rättelser : I gårdagens Aftonblad, sid. 2,.spalt. 3, rad. 47 nedifrån, står: finnas på platsen; läs: finnas på tagna Rs för had