Aftonbladet – 8 maj 1847, sida 2

imärksamt studium af berättelserna från utländska spannmålsmarknader under de sista månaderna. Vi kunna tillägga, att Redaktionen sedan flera veckor tillbaka baft bref från Westergötbland, Wermland, Skåne, Blekinge och Calmar lin, hvilka omtalat tillståndet i afseende på spannmålstillgången derstädes såsom högst bekymmersamt; men vi ha ej velat i otid oroa sinnena med publicerande af dessa bref, så länge icke den starka stegringen i Tyskland och Danmark gaf en grundad anledning till farhåga, alt den påräknade ersättningen trån Ryssland kan komma att slå felt eller stå den svenske konsumenten till verkliga bungersnödspriser. För närvaraude anse vi oss imedlertid hafva fullt skäl till uttalande af den tar. kan, alt om exporten får fortfara, så blifva tillgångarna här ulldules otillräckliga. Allehanda, som synes vara af en motsatt tanka, torde å sin sida benäget uppgifva, hvad dess Red. tror sig hafva att räkna på efter en tidp, om utlönningen får utföra hvad som blifvit kontraheradt eller uppköpt till skeppning. Vi bedje, endast att: få lgga den på hjertat, alt besinna hvilketdera alternativet är det minst vådliga och förlustbringande för landet i det hela; och huruvida Regeringen, i fall brist inträffar, kan ansvara för, att hafva låtit det öfverskott, som nu finnes, utgå, när det kunnat hindras utan några stora förluster. Ialla hänseenden bör man komma ihår, att i-det olyckliga fall att folket skulle få svälta, bje!per det icke att såsom i andra frågor hänvisa till Winterbladet, emedin mängdens magar icke kunna mättas med snöbollarn. — Danska tidningen Fadrelandet, innehåller under titeln: Om den dyra tiden, en ganska väl skrifven artikel rörande det närvarande tillståndet derstädes och åtskilligt i sammanhang dermed. Den delen af samma artikel, som handlar om spanmålsprisernas sednaste stigande, äger i närvarande ögonblick så mycket intresse äfven för oss, emedan förhållanderna i Skåne och Danmark varit ungefär desamma, att vi här meddela ett utdrag deraf. Sedan red. nemligen talat om de allmänna förhållandena och bekymmersamma utsigterna öfverallt i Europa detta år, yttrar den: När man spörjer om anledningen till den dyra tiden, celler närmast om orsaken till, att spanmålspriserna inom så få dagar eller under loppet af en vecka, från en redan betydlig höjd kunnat stiga i en så oroande grad, som det skett, så synes detta fenomen ingalunda svårt att förklara. Förlidet års höst tecknade sig i det hela god här i landet, emedan det redan hade visat sig, att det antingen var total missväxt eller en mycket ringa skörd i de vestra länderna. Då Danmark är det spanmålsland, som ligger dessa närmast, och våra hamnar blifva fria från is tidigare än de sverska och ryska, så skedde här under såväl senhösten som vintern mycket stora uppköp, antingen för främmande räknin eller af danska hus för egen risico till utförsel på våren, och dessa uppköp föranledde det höga spanmålsoch brödpris, som varit rådånde hela vintern. Men då nu våren kom, då utskeppningen af de till utförsel samlade upplagen begynte, och på grund af nöden der, dit de voro bestämda, drefs med en ovanlig ifver och snabbhet, så visade det sig, att förrådet här i landet icke var så stort som man hade antagit. Denna erfarenhet kunde landtbrukaren för sin del först göra under loppet af vintern, efterhand som han fick sin säd tröskad. Köpmannen kunde således knappt känna den då han emottog och gjorde sina beställningar. Men då man visste, att skörden både i Sverige och Ryssland hade varit riklig, så hvarken fruktade landtmannen att blotta sig sjelf på bröd och utsädeskorn till våren, eller köpmannen att prestera sina åtogna förbindelser och aihända eget förråd till utlandet; båda antogo, att den brist, som kunde uppstå i landet, lätt skulle betäckas med införsel från Sverige och Ryssland till billigare pris, än vår spanmål var såld för. Denna beräkning hade ock säkert slagit in, om våren hade kommit tidigt, men nu kom den sent öfverallt, och Östersjöns hamnar ha förblifvit spärrade ännu långt efter sedan våra egna vatten voro segelbara. (Härvid bör dock anmärkas, att ett undantag bör göras i afseende på handeln från Skåne. Utom de större skeppningar, som skett derifrån, hafva nemligen båtar med 20, 30 å 40 tunnor spanmål, lastade på svenska sidan, i mängd och dagligen gått mellan Sverige och Danmark under de förflutna månaderna. A. B:s anm.) Häraf synas det plötsliga omåttliga stigandet af priserna och den närvarande krisen vara framkallade. Man ser häraf, att skulden icke kan kastas på vissa stånd eller personer, enär den felslagna förhoppningen har sträckt sig nära nog till alla, och det alltid är svårt att komma till någon bestämd kunskap om de förråder, som ännu icke äro införda på torget, utan ligga på producenternas egna vindar. Man kan visserligen också beklaga, att såväl landtmannen som köpirannen låtit ar de höga priserna locka sig