Aftonbladet – 6 maj 1847, sida 3

räkning, dermed hos Scharp, af hvilken han till ringarnes inlösen erhöll 20 rdr bko, under tillsägelse att tillägga resten. Några: dagar derefter då Scharp träffade Klein och underrättade honom härom, förklarade denne, att han ännu icke åverfått sina ringar, samt anmodade Scharp att hos Åberg efterböra dem. Detta skedde, då Åberg uppgaf, att ringarne af misstag blifvit bortsände till någon person på landet, för hvars räkning Åberg jemväl haft inrop att göra, men att de inom en vecka skulle återkomma och Klein genast tillställas. Imedlertid hade Åberg, sedan detta passerat, eller omkring jul, afbållit sig från all tjenstgöring i banken och fördenskull blifyit från verket skiljd. Sedan Åberg ytterligare blifvit genom en polisuppsyningsman affordrad ringarne, men äfven då gifvit undvikande svar, nödgades Klein instämma Åberg om deras återbekommande. berg uppgaf då att han aldrig afvetat att de af Scharp bekomne penningar blifvit lemnade för Kleins räkning, utan hade han ansett dem såsom ett lån af Scharp, meddeladt Åberg tll gäldande af de flera utaf honom gjorde inrop, hvilka Åberg icke af egna medel förmått betala. Åberg hade genom de i detta afseende åbragte penningeutgifter bragts i sådant trångmål, att han nödgats ånyc å banken pantsätta ringarne. Någon pantsedel kunde han likväl icke förete; och tilikännagaf Klein, vid ett sednare rättegångstillfälle, att han hos vederbörande i banken efterhört om Abergs uppgift vore riktig, men erbållit till svar att några så beskaffade ringar icke derstädes blifvit i Åbergs namn belånte. Referendarfen Scharp hördes såsom vittne i målet och afgaf sin berättelse alldeles öfverensstämmande med hvad här ofvan är anfördt, så vidt det Scharp rörer. berg syntes icke till vid rätten mera än första rättegångstillfället, ehuru han ytterligare kallades att vid förlust af vidare talan sig infinna, och afgjordes målet sistlidne måndag. Genom då afsagdt utslag dömdes Åberg, hvilken i egenskap af Kleins syssloman varit förbunden att ifrågavarande ringar, som han för Kleins räkning inlöst, behörigen vårda och Klein tillställa, men hvilket åliggande han underlåtit och deremot, enligt hvad för säkert måste antagas, olofligen förskingrat, ehuru han till deras inlösande emottagit 20 rdr, att, jemlikt 48 kap. 3 , jemförd med 42 kap. 4 8 Missgerningsbalken, böta ringarnes halfva värde 41 rdr 24 sk. 40 rst. eller undergå elfva dagars fängelse vid vatten och bröd samt att ersätta Klein ringarnes värde, enligt Kleins medgifvande nedsatt tillinropsbeloppet.