Aftonbladet – 4 maj 1847, sida 3

förnäma, som taga på kredit schslar och sidentyger, och sed-n gfva ut dem för utländska, och. .. Måidam Björkström, hvilken för sitt lif ej ville förlora en så rik :kund, som frw Asplund, afbröt nu: Herre Gud bevara mig, så oförskyldt mamsell grälar på mig! Jag... understå mig alt göra mnirr: af frun ... jag stackare! -mot hvilken hon är så outsägligen gad! Hur i all verlden kan, mamsell tala.så?.; Vet inte jag, att frun är god vän-med många förnäma; till och med:grelvinnor. Dåtta yttrånde var just ej alldeles sanningsenligt. Väl hade fru Asplund någon gång på andra eller tredje sället sammanträffat med förnämare damer, men inom hennes bus håde-de ej ännu kommit längre, än till magasinet. Vet inte jag,, fortfor madam Björkström med et kl:ppskt leende, palt herrn och frun, lika så väl som elt visst kommerseråd, kunna bli morfar och mormor åt en liten grefve, och då fir unga grefvinnan nyttja hofärmar,,. se det blir annat, d t! Nå, nå, det är inte många fröknar, som ha -.så vackra händer heller! Mamsell har inte behöft ta i någonting, hon; utan hon har varit som en fröken. Detta tal blidkade Charlotte. Man tror så g rna det, man önskar. Hon smilog, tänkte på den förtjusande grefve Adelheim, och huru vacker han vär isin gardesuniform. Björkströmskan vern med sitt smicker mer, än hon vågat hoppas. . Charlotte lät nu kläda sig; utan att hundra gånger ömsa. hvarje knappnål. . Efter fulländad toilett — det återstod blott att meden florshalsduk betäcka axlarna och barmen. — begaf Charlotte sig in till sin Mor. Tiden var ock inne, ty klockan slog tre qvart ull ett, och när som helst, hade man. att.vänta flera. af de: fruar, man för åtskilliga relationer skull, ehuru till frus fabrikörskans störa härm, ej kudhbat undgå att bjuda. Afven frun var vid sin dotters ,ånkomst fullkomligt i ordning. Olyckligtvis tillät den tidens sedvänja ingen, åtminstone i Stockholm, att i drägt afvika från alla andra —