högfärd ej förderfvat hennes både hufvud och bjerta. Hon hade af naturen ett stilla, anspråkslöst och saktmodigt lynne, och det gick ej så lätt för fru fabrikörskan att hos henne inprän!a sina lärdomar; men slutligen lyckades det ändock. De fel, uppfostran påtvingar och, så tillsägandes, gör till menniskans andra natur, framstå bjertare, än de medfödda. Charlotte hade blifvit eller snarare syntes behagsjuk, öfvermodig, stolt... och var likväl böjlig, som ett rö för: vinden: Hvar och eny som ville åtaga sig den mödan, beherrskade henne lätt. Men vi återkomme till toiletten, och kaste en blick omkring i rummet. Det var temmeligen stort, fastän det upplystes af blott ett fönster, och framför detta stod mamsell Charlottes för den tiden fika nattduksbordEhuru många och till en del betydliga reformer i rummens tapetsering och möblering fru fabrikörskan på sednare tiden bos sin man utverkat... i ett var han dock orubbligt konservatif: hon hade: nemligen ej kunnat förmå honom att låta insätta så kallade franska rutor. Fönstren bestodo, såsom af gammalt, i 22 tum höga och 7 tum breda glasbitar, inplågade i bastanta träbågar. Med et: jag räknar lika säkert vid de små, som; vid de stora rutorna eller: du ser allt, hvad du gör, hade han bittills lyckats afslå sin frus ålla attacker på den punkten. På det de i huset midtemot :boende ej skulle kunna se in i Charlottes rum, voro fönstren der försedda med grönmålade tfräjalous:er, hvilka höjdes eller sänktes efter behof... mycket elegant för sin tid! Omhängena kring den jungfruliga sängen voro hvita, af sammiä tyg och alldeles lika draperade, som fönstergardinerna. En ottoman, beklädd med ljusrödt engelskt kattun, prydde: ena väggen. På den motsvarande stod en! utmärkt vacker byrå af valnöt, en. födelsedagsskänkr: åt :Charlette af vennes mors moster. Den-unga flickan rynkade:väl litet