Aftonbladet – 4 maj 1847, sida 1

lana småsaker. Han drog blott ihop ögonbrynen och såg It, som han hade tänkt: hvar hade jag milt förstånd, då ag lät dig inkassera någon fordran? Den karlen har inte örtjent en utan tio gånger 40 par spö, om rätten haft sin ång... Jag var bra enfaldig, när jag tog honom till andtlangare. Bokhbållaren anade visst dessa sin patrons tankar, ty han förmådde knappt bekämpa sin skrattlust, Hans lurande blickar flögo af och an... Så skall man förstå :tl blanda sina kort, mente han i tysthet. — Jag är nog för slug att bli skyldig någon skräddare. Jag smög pengarne i min ficka... Jag vet för mycket, jag! Gubben törs ingenting söga... Snart ärjag burgen karl...! Efter en liten stund tillade han med skenbar förlägenhet : Hur skall det gå med de begge barnen der på Rådmansö? Nå, sonen är nu på utländsk hotten ,.. men fickan ?, : Tyst, kära Berg! Jag harju sagt er, alt jag derom ingenting vill veta. Nu är hon; Gud ske lof, död! och jag önskar glömma hela bistorien... jag har haft nog ledsamheter af den. Utom dess är det icke att komma med sådant der nu... ni vet, att jag bar stor middag i dag... Hm ... hm... mumlade bokbållaren emellan tänderna, sär inte bra... önska glömma... angelägna .. . går igen... aldrig uraktlåta... Hvad mumlar ni för slag ? frågade fabrikören, i hvars minne fordna oroande bilder uppstego, hvad mumlar ni om?... Här finnas inga vittnen... de döda hafva mistat målet... och fånar tror man ej... Jag är säker... Han slog ihop sin räkningsbok, inläste åtskilliga påpper och beredde sig att gå... då bokhållaren trädde honom 1 vägen. Ånnu en sak, gunstigaste hr fabrikör! Det lilla hemminst, som mamsell Johanna i lifstiden egde... Fabrikö