Aftonbladet – 4 maj 1847, sida 1

tida arbete — sedan denne nemligen först blifvit förvandlad till ett slags kfegen — skulle kunna tillskynda honom, i jemförelse med kostnaden för ögonblicket. i Men de goda nybeterna, ni talade om? fortfor fabrikören. Inte måtte de bestå i bara den der affären ? Åh ne afbröt bokhållaren och skrattade förstwet, våh pejl... Sedan gick jag upp i polisen och hörde, hur Lundbergskan, som stal det der skålpundet silke, blef dömd till 45 par ris. Hädanefter får hon naturligtvis 4 skilling mindre i dagspenning, än tillförene, och kan ändå tacka sip himmelske fader, att fabrikören är så nådig och ej kör bort henne... skall inte underlåta att gå till Packartorget om lördag ... Gud gifve, att exekutionen anfördes dugtigt!... Det är inte mer än rätt, att hon riktigt får känna, huru tjuffrakten smakar. Det är sant... men de goda... Nyheterna, ja! Det är riktigt!... Så var jag och inkasserade de tusen dalerna, som fabrikören befalite... här äro de... och... vidare... jo! jo! mamsell Johanna Bergman är död... hon dog i thorsdags eftermiddag. Nu behöfver ej herr... Tyst! afbröt hans principal strängt. Ni vet ju, at! jag ej vill höra... men, hvad dj -n är det här? Här felas ju tio riksdaler...? Åck, nådigste br fabrikör, inföll bokbållaren mec gråtmild ton; aldrig trodde jag, att fabrikörn skulle tag: så illa vid sig, och bli så ond på sin gamla trotjenare fö en sådan lapprisaumma! Händelsen är den, att jag öfve år och dag varit skyldig skräddaren dessa penningar. Ni råkade den stackarn... han sitter. med hustru och fem sm barn .s alt få se mig vara vid kassa. Ians clände öm made mig, och jag tänkte: den, som medför så goda nyhe ter och tillskyndar sin patron en så stor vinst, som jag dag gjort, må väl få förlåtelse för en sådan småsåk! Fabrikören måtte otvifvelaktigt hafva varit van vd så