Aftonbladet – 3 maj 1847, sida 4

Vid Fröken Fredr ika Catharina Ulfsax graf, den 7 Januari 1847. Hon har gått, den saliga, ur tiden, Der hon ädel, vis och verksam var; Stödd af tron uti den sista striden, Gick hon hän upp till de sällas far. Goda ande, himmelska Fredrika,! Sorg och saknad från oss långsamt vika. Natten hvilar på dess släckta öga, Evigheten eger nu på nyu Hennes rena själ, som till det höga Ifrån jordens qval och sorger flytt. Döden aldrig den för tidigt tog, Som för englakronan lefvat nog. Ej Dina skatter voro ärfda dygder Och din adel var din ädla själ: Föga skattas de i lyckans byggder, Du var lyckligast med dem likväl. Enkel, som naturen lärde den, Menlöshet ditt hjertas bästa vän. -Lugna er, j hjertan, j som blöden, Jag skall en gång finna er: Gråt ej broder! syster! mina öden Herrliga och sälla jag dem ser. Jag är lycklig: jag skall blifva mer, Då jag er i himlen återser.