Aftonbladet – 3 maj 1847, sida 1

man! Det lär väl icke finnas tio dygdiga hustrur i hela Stockholms stad... Och flickorna sedan? derom kunna vi fråga de qvinnor, hvilkas boningar äro försedda med skylt och klocksträng ... Ja, bror, så går det till! Och hvad är skulden? Jo, de fördömda spektaklerna och de lättfärdiga romanerna! Då jag för någon tid sedan var i Stockholm och gick öfver Norrmalmstorg, såg jag det nyss färdiga operahuset; jag läste inskriften Patriis Musis. Jag har ända från min ungdom hatat teatern för dess falska väsende, och nu rann det mig i sinnet: nog hade de summor, detta palats kostat, nyttigare kunnat användas! Likväl beslöt jag att ej döma, förrän jag med cgna ögon och öron selt och pröfvat, köpte mig således en biljett och gick dit. Hvåd fick jag se? Jo, hedniska gudar och gudinnor, prester och prestinnor, konungar och drottningar! Är sådant kristeligt är sådant uppbyggligt? Och hvad var det de sjöngo? Jo, bara köttslig lusta! Och på det förbannade otyget gapade både gammal och ung. Värst var likväl, då den så kallade balletten började. Män och qvinnor hoppade fram med-så godt som blottade kroppar och gjorde de oanständigaste ställningar och åtbörder. Qvinnorna voro dock allravärst... hos sjelfva babyloniska skökan hade aldrig kunnat gå värre till... fy för dj...n! Jag kunde ej längre uthärda! Men, innan jag hann arbeta mig ut genom folkhopen, blef jag liksom fastnaglad stående. Djeflar uppstego från golfvet ... Sannerligen trodde jag ej i början, att Guds långmodighet var ute, och att han tillåtit satan att efter förijenst tukta det ogudaktiga, liderliga packet. Hvad jag sade, erinrar jag mig nu ej så nega; jag mins bara, ati jag rundt omkring mig hörde skrattas och sägas: hör på, go vänner! Guds ord ifrån landet predikar! Ack, om kungen Lunde hörat, så han då skulle skratta och klappa bhänderna! ... Uppbragt öfver allt, hvad jag sett och hört... kanhända mest öfver min egen uselhet,.. ty, kan bror föreställa sig, i stället att frimodigt träda fram, skämdes jag