Aftonbladet – 1 maj 1847, sida 4

Tacksägelse för min hädangångne, älskade son Walfrid), från predikstolen i W. Karups kyrka d. 28 Mars 1847, af CARL CH. EBERSTEIN, Tack, o Fader! i det höga men förlåt, med bruten röst och med tårar i milt öga och med qvalet i mitt bröst. — Tack, o Gud, som tagit åter lånet, som Du gifvit mig. — Fast jag min förlust begråter, vill jag likväl tacka Dig, att min son Du velat hämta till Dig i Din himmel opp, der hans bröst ej mer skall flämta likt ett ständigt gäckadt hopp — s Tack för pröfningen, som varat snart i tvenne långa år. — Du har dock min son bevarat, fastän pröfningen var svår. — Lätt han fallit här i striden med en verld, af ränker full, — bergad är nu samvetsfriden, fast han göms i grafvens mull. — Sådan var, o Gud, din mening och Din mening jag förstot — Jesu blod blir ju en rening under hopp och tålamod? På hans sjaksäng har Du vunnit, , .Gud, ett ändamål så godt; Tack då för hvar tår der runnit, för hvar suck, som till. Dig gått, — Walfrids tårar hafva blifvit ädla perlor ju till slut i den kronan Herren gifvit ynglingen, som kämpat ut? Tack, o Gud, för detta hoppet! Trösta dermed far och mor, tills vi ock fullbordat loppet. — Jag till himlen ser och tror, alt den son, som jag begråter, är långt sällare än vi, och att vi vår son få åter, när vår pröfning är förbi. ) Philolog. Candidat, död i-V. Karups Prestgård den 0G Mars 1847. 26 år gammal.