Aftonbladet – 1 maj 1847, sida 2

stund. är kommen... låt mig använda dessa sista ögonblick, Gud skänker mig, att medd-la dig några råd för ditt inträde i verlden. Hör och följ dem noga; de äro din mors sista ord... det enda testamente, hon kan lemna sin dotter. Först — men detta är ej ett råd, det är en befallning — dölj omsorgsfullt den bekännelse, dödens annalkande frånryckte mig... verlden skulle aldrig förlåta dig din oäkta börd... Oppna skåpet, drag ut den lilla lådan till höger, och git mig det paket der ligger. Albertina efterkom sin mors befallning. Det är till din bror,, fortfor den döende. När jag sjuknade, skref jag och bad honom komma hit; men jag fruktar, att han ej fått brefvet. Jag anförtror derföre detta paket i dina händer; gif honom det oöppnadt. Den sjuka tystnade; talet hade angripit henne. Skulle du, återtog hon efter en stund, genom oförutsedda händelser hindras ifrån att träffa dia bror, så får du öppna det på din... tjugonde födelsedag. Lofva mig det.n . Den sjuka utsträckte sin hand med feberaktig otålighet. Albertina faltade den förskräckt, höljde den med sina kyssar och lofvade genast att villfara sin mors begäran. Detta löfte lugnade henne, och hon återtog: Ännu ett ord, min Albertina! Sök icke inträde i en familj, som föraktar dig. Du skulle derigenom endast bereda dig outsägliga lidanden., Den sjuka låg nu tyst... hennes läppar rördes... hon bad. Flera gånger hörde Albertina henne nämna Albert. Min Albert... min Albert... i döden skola vi förenas... de grymma hafva länge nog skiljt oss åt! , Hon tystnade åter och såg kärleksfullt på sin dotter. Förlåtv, sade hon omsider, förlåt att jag älskat I fvet för vår dotters skull! Dessa ord tycktes uttalade i ett slags yrsel, atm nstone utan m:dvetande af att dottern hörde dem. Har du ej skickat efter presten? frigade hön efter en liten stunds förlopp. Jo, mosterl svarade Albertina efter gan