försigtig man, underlåta att skicka herrn till: ,underståthållaren ? — Han trodde väl, att då mitt namn och logis voro anmälda i poli-! sen, så kunde man skicka :sefter mig, om han hade något att säga mig. — Jo, jag tac-! kar. Så vet då, att alla finnar, som komma : till Stockholm, skola genast efter ankomsten pbegifva sig till underståtbållaren, för att undergå examenb — Det visste jag icke. — ,Hvad ämnar ni säga konungen ?, —: Jag ämnar besvara de frågor Hans Maj:t behagar göra mig. — Genom hvem har ni biifvit kallad ? — Baron Melin. — ÄAhl! han är en pojke; men säg mig uppriktigt, hvad ni ämnar säga konurigen? Ni måste hafva någonting särskildt att meddela honom? Ni-skall veta, att Hans Maj:t högst onådigt skulle upptaga, om ni hade pnågot att berätta honom, hvarpå Hans Maj:t! vicke förut vore beredd genom underståthålla-. ren. Det är ganska farligt; sög mig derföre yhvad ert ärende till konungen är! Det slår pej fel; ni måste hafva någonting hemligt — jag varnar er.n I Ynglingen rodnade af förtrytelse och svarade häftigt: Jag har kommit hit på Konungens befallning, och ämnar uppriktigt besvara de fråor Hans Maj:t behagar göra mig. Härpå fortfor den knubbiga herrn med smilande min: Känner ni underståthållaren?, — Nej. — Jo, det är jag; och jag råder er, såi.som en vän, att ni genast går hem och underrättar er slägting, det ni ej kan få föreIträde hos konungen förr än ni till mig, Edelereutz, inlemnar en fullständig relation om allt hvad som rörer kriget i Finland, ryssarnes ställning och, med ett ord: allt hvad n Manser af vigtn 1 Derpå förfogade han sig till baron Åkerbjelm, och sedan dessa herrar förmodligen öf verenskommit, att ynglingens namn skulle utstrykas från föredragningslistan, återkom underståthållaren och förständigade honom att han kunde gå, hvilket han, ehuru ogerna, också