Aftonbladet – 29 april 1847, sida 1

låter dem redan i en mer eller mindre tydligt utbildad grad återgifva de högsta formerna. Gelgartad, mjuk som ett slem, har den sip bestämda begränsning, uppvisar sir egen hjerna, sina andn ngsorganer, sin muskeloch cellväfsbyggnad, sin mage. Salpa eger sålunda fullkomliga organer hos sig utbildade, men det egnaste hos den är dess generations sätt. Den sammansatta Salpan föder enkla ungar, och dess: åter i sin ordning föda sammansatta, det är som vore ge nom sammanvexningen individernas generationskraft splittrad, inskränkt, afmattad, och som den först nådde sin full styrka vid det enskildas friblifvande. Analog är en Medusa, en af dessa allmänt i hafven krin spridda, skålformiga, gelgartade, genomskinliga, miångfärgade diur, (Medusoc aurita), som då den sitter fast och aldrig blir lös, fram föder fria ungar, som aldrig fastna, och tvertom. Naturer vill vexla sina alster och fenomener i oändlighet, men den vil alltid ställa dem i en kedja, göra af allt enskildt ett helt, och för detta ändamål är den aldrig rådlös, den finner alltid utväg det hör till det sköna, det mest upplyftande i naturen: betraktande att kunna gripa den på bar gerning och länk efter länk uppvisa sammanhanget, i evighet måhända e fullkomligt utgrundadt, men också hvarje minut af forsk: ning aproximeradt. Nästan alla dessa sistnämnda djur, som finnas i ofant ligt antal, hafva lysningsförmåga, och framglänsa under de mörka nälterna lika matta solar djupt ur vattnet eller när: vid ytan, än med klart gult, än med färgadt skimmer Med hvad som hufvudsakligast ger vattnet det sken, son från äldsta tider väckt menniskornas uppmärksamhet då de befarit bafvet, är de först i sednare tider närmare kända och undersökta infusionsdjuren. Talrikare än dropparna i haf vetn, som man säger, ja till tusenden i hvarje droppe lefva dessa, blott under starkt mikroskop synliga djur sit lif, så. fullkomligt som något högre. De lida och strida de färdas fram och tillbaka, de fortplanta sig och lemn