Aftonbladet – 28 april 1847, sida 2

är 48414 af bolaget erhållit decharge. Enär direktionen för Nyköpings bruksoch faktori-bolag, enligt hvad samme direktions protokoll för den 30 Juni 4844 innehåller, å bolagets vägnar förbundit sig att såsom för egen skuld ansvara för betalningen af de 20,000 rdr bko, jemte ränta, förre bruksidkaren Th. Fredr. Morsing, på grund af sin den 30 Juni 4840 till bruksägares hypotekskassa eller ordres utgifna skuldförbindelse, derstädes erhållit, emot hypotek af 20 stycken aktier i förenämde bolag, hvardera å 4000 rdr, så länge samma lån öfver förfallotiden hos hypotekskassan innestode, och bolaget under den 29 December 1842 godkänt hvad dess direktion i omförmälda hänseende sig åtagit, samt hr Morsings ifrågavarande skuldsedel, enligt uppsägningsbevis af den 30 December 41840, för längre tid sedan till betalning förfallit, utan att densamma blifvit infriad; får jag yrka, att ofvannämnde herrar delägare i f. d. Nyköpings bruksoch faktoribolag äfvenledes måtte varda ålagdt att, en för alla och alla för en, till bruksägares hypotekskassa genast inbetala förrberörde 20,000 riksdaler banko, jemte fem procent derå löpande årlig ränta från och med den 4 Januari 1843 till full liqvid sker. Slutligen förbehåller jag mig öppen talan i målet, jemte hvad dermed har eller kan få gemenskap, samt ersättning för de med denna rättegång förehade kostnader. Stockholm den 40 Febr. 14847. 0. A. Tauvon. Till högtärade Kämnersrätten i Stockholm! Uti nästlidne Mars månad tillställdes grosshandelsbolaget Widman Silfverberg en af herr kammarrättsrådet och riddaren O. A. Tauvon i egenskap af Bruksegares Hypotheks Kassas ombudsman hos kämnersrätten uttagen stämning, hvaruti herr kammarrättsrådet, under föregifvande att nämnde grosshandelsbolag är delegare uti det så kallade Nyköpings Bruksoch Faktori-bolaget, yrkar, att grosshandelsbolaget Widman Silfverberg, jemte en af rikets herrar m. m. grefve C. A. Löwenhjelm, f. d. presidenten m. m. friherre af Nordin samt herr justitierådet och kommendören Engelhart med flere personer, som jemväl uppgifvas vara delegare uti det så kallade Nyköpings Bruksoch Faktori-bolaget, måtte förpligtas, att en för alla och alla för en betala, utom ränta, ett kapital af 440,000 rdr banko, som det så kallade bolagets direktörer, hr friherre af Nordin och hr grosshandlaren Schwan lära såsom lån hafva uttagit ur hypotheks-kassan, för hvilken kassa samme herrar jemväl voro direktörer tillika med hr justitierådet och riddaren grefve Gustaf Adolf Sparre. Om detta påstående vore framstäldt af en icke lagfaren person, så skulle det säkerligen hafva i allmänhet blifvit betraktadt såsom ett foster af, oförståndet. — Hvar och en med någorlunda klar tankegång begåfvad menniska skulle utan tvifvel hafva ansett det ligga inom gränsen af det löjliga, att framkomma med ett påstående sådant som detta, eller att herrar Widman och Silfverberg, som aldrig ens varit närvarande vid någon af det så kallade bolagets sammankomster, och än mindre lemnat direktörerne något bemyndigande att lån upptaga, skulle, endast derföre att de vid det så kallade bolagets stiftande, deruti köpt 9:ne lill innehafvaren ställde aktier, hvilka de redan före konkursens början åter sig afhändt, blifva ålagde att stå i solidarisk ansvarighet för betalningen af de enorma låneförsträckningar, som dircktörerne i det så kallade bolagets namn upptagit, ehuru hrr Widman och Silfverberg icke ens blifvit om de beslutade länens upptagande underrättade, och ehuru 2:dra punkten af bolagsreglorna uttryckligen innehåller: att ingen aktre-egare kan emo! sin vilja förbindas att göra några tillsko!ter wöfver sitt tecknade kapital. Nu deremot, då ifrågavarande påstående blifvit framstäldt, ej allenast af en person, som sjelf är lagfaren och ledamot i en af rikets öfverrätter, utan äfven å en direktions vägnar, hvars ordförande tillika är ledamot af rikets Högsta Domstol, måste detsamma framkalla betraktelser af allvarsammare natur. Ehuru det enskilda intresse, för hvilket jag i egenskap af hrr Widman och Silfverbergs ombud förer talan, icke är af synnerlig betydenhet, är dock saken, i allmänhet betraktadt, af den största vigt, så väl med afseende å det misstroende man och man emellan, som den till associations-andans förlamande kommer att uppväcka, som, med afseende å de ytterligare bidrag den i fortsättning af och sammanhang med det redan utagerade märkvärdiga konkursmålet kommer att lemna för bedömande af allmänna moralens närvarande ståndpunkt. — Al sådan anledning anser jag det vara en oeftergiflig pligt för hvar och en, som uti denna sak på ett eller annat sätt blifver invecklad, att behandla densamma med största allvar, och att lemna domaren fullständig upplysning om beskaffenheten deraf, äfven uti dess minsta detaljer; — en pligt, som jag nu och under sakens fortgång skall efter bästa förmåga söka fullgöra, utan att derifrån låta afhålla mig af någon slags konsideration, eller af det enskildta obehag, för hvilket den alltid blottställer sig, som, uti en för stora och mäktiga intressen ömtålig sak, öppet uttalar sanningen. . Grundpelaren, hvarpå samhällets inre lycka, trefnad och belåtenhet hvila, är Sanning och Rätt. Så länge den upprätthålles skall nationen icke finna sig olycklig, äfven om dess medlemmar i öfrigt någon gång mötas af de största motgångar. Attstyrka och befordra Sanning och: Rätt har derföre alltid varit, och skall alltid blfva Regentens förnämsta ligt. r ör att kunna uppnå detta heliga mål erfordrås dock, såsom ett oeftergifligt vilkor, en samvetsgrann sträfvan åt samma syfte hos domarecorpsen i allmänhet, men i synnerhet hos medlemmarne af högsta domaremakten, enär det är enheten i deras beslut, i förening med aktningen för deras personer, som utgör garantien för rättvisans jemna och orubbade gång. Visserligen kan lagens otydlighet undantagsvis för någon gång föranleda till mot hvarandra stridande beslut. Men i samma mån så beskaffade beslut oftare emanera, i samma mån måste äfven förtroendet till rättvisans jemna och orubbade gång min skas. Aldrig kan dock, efter mitt omdöme, lagskipningens enhet kraftigare motverkas, och aktningen för högsta domaremakten på samma gång djupare redsättas, än om dess egne medlemmar uppträda inför domstol såsom med hvarandra tvistande parter. Om derföre någon gång anledning till sådan tvist skulle uppstå, bör den utan tvifvel i godo cArafälliet undanrädiac Med vischet tror jag mig OÖWOD Oh fv -o—oo JA pMA rt mn JA mL