Aftonbladet – 27 april 1847, sida 2

5 Maj på morgonen sågs ett skepp förut, hvilket, då vi It mera nalkades, röjde allt mer välkända former och till slut igenkändes vara skeppet Artemise, som samtidigt med ss var i Wampo. Om bord der hissades flagg, så snart vi kommo hvarandra nog nära, och med ett helsningsskott till svar flög äfven vår flagg upp. Vädret var vackert och vinden ytterst laber, så att vår fart knappt var mer än 2—3 knop. Kapten Söron på Artemise satte derföre ut sin båt och kom om bord till oss. Då han der druckit kaffe, gingo kapten R. och jag om bord på Artemise,samt åter, efter att hafva tömt e!t par glas vin för lyckligt slut på resan. Det tyckes vara besynnerligt, att skepp så ofta sammanträffa på. den vidsträckta Oceanen, der så mycket rum finnes att befara mellan.de begge kontinenterna, och det synes ännu besynnerligare att två enskilda skepp så precis välja samma väg, att de sammanträffa, som de tvenne nyssomtalta. Det besynnerliga försvinner likväl till en stor del, när man tager i betraktande hvad vi i det föregående nämnde om vindarne på de stora hafven; till följ2 af dem måste det, strängt att tala, ej gifvas mer än en väg ut till, och en väg hem ifrån Indien, ehuru den olika bestämmes af. de olika årstiderna och af skeppens olika seglingsförmåga. JEquatorn passeras nästan alltid på samma Long. omkring 239 V, L., ty man har kommit underfund med att det är den fördelaktigaste platsen; derföre sammanträffa der vanligen en mängd skepp, ehuru vi så väl vid utsom hemgåendet sågo blott få. I anseende till Nordost-passaden måste alltid den från Indien hemfarande. färdas långt vestligt genom dens, k. Sargassosjön, och der möta honom dessa ofantliga sträckor af Tång (hufvudsakligast Fucus natans), som ständigt : större eller smärre massor gunga fram öfver bafvet. Man föreställer sig vanligen hafvet såsom det. rörliga, orol:ga elementet, öde och torätyöct.skalderna tala om det såsom bv EN