RESA TILL KAP, OSTINDIEN OCH KINA ), ÅREN 18414—186. BERÄTTAD AF G. W. VON DÖBEN. Hela massan af Kinas -naturalier sammanställes af deras egna författare under 460 särskilda titlar eller karakterer, ty deras språks 244 grundkarakterer äro tagna från. den synliga verlden. ;9 tillhöra däggdjur, foglarne utgöra en familj, fiskarna likaledes och till dem räknas skälar, hvalar, ödlor och kräftartade djur. Sköldpaddor och grodor utgöra deremot särskilda familjer. ; Sköldpaddorna äro i Kina betraktade med en viss vördnad, så att Kinesen sjelf ej dödar eller förtär ,dem, men säljer dem gerna till Fankweis, ehuru han: väl vet deras då blifvande öde. : Insekterna bilda 4 farhilj, vexterna 41, hvaribland bambu och andra rörplantor utgöra ö. Det synes tydligt häraf, huruledes det genast omedelbart nyttiga straxt blifvit föremål för Kinesens betråktande;: ty cui bono? är alltid hans första fråga. -Mineralierna utgöra 3 familjer, hvariblend glas och bernsten räknas till ädla stenar. Af metaller finnesi öfrigt, så vidt man vet; ivKina: guld, silfver, koppar, qvicksilfver, zinkzoch jern. :Stenkol finnes rikligt, men det är ytterst svafvelhaltigt; hvilket kanske äfven till en del är orsaken, att Kinesiska smederna alltid uppbränna sina jernarbeten. Isållmänhet användes vid smidning för mycker eld; jernet, som är i elden, brännes gång efter gång för hvarje ny värmning, -cch följden blir, att alla Kinesernas jernmanufakturer äro odugliga efter vårt begrepp. Viskulle sålunda hafva god-afsättning på dessa slags artiklar, knifvar af alla islag; sågar; i allmänhet egg-jern, och derjemte husgerådssaker, såsom grytor m. m., men med ett väsendt ligt vilkor, att allt.göres fullkomligt efter kinesisk modell ty eljest duger det ej. Massan i Kina står ännu på del punkt, att den endast anser det gamla godt och ej tål nå gra nyheter, i hvilket afseende den äfven har sin regerin; till ryggvärn; den :hatar .Europeerna och allt hvad dem till hör och från dem:kommer (utom dollars), dels till följd a gammal vana, dels för. deras framstickande och bånfullt vi sade öfverlägsenhet; den sluter af sin egen lust för bedrä ) Se ÅA. B, J4 69—71, 73, 76, 78, 80, 81, 83, 85, 86, 89, 91 och 95