Aftonbladet – 26 april 1847, sida 1

mer af vigt för hvarje år, såsom läst, skrifvet och taladt af stora massor, ännu icke eröfrade af kristendomen och den högre bildningen, men väl tillgängliga derför och väl värda försöket. — Så mycket om språket, nu några örd om hvad som är skrifvet derpå. LA Kineserna vörda till den grad skrift, att de ejmed vilja trampa på skrifvet papper; författarskapet är hos dem både utbildadt och högt aktadt. De kände redan tidigt skrifkonsten och den är ännu i dag som den var i början. De bruka vid skrifning: ej -pennaj:-utan pensel, och ej bläck, utan tusch; penseln hålles af tummen; pekoch långfingret, och lillfingret brukas endast som stöd, hvarvid det är förunderligt att se den färdighet; hvarmed de upprita sina figurer i radefter rad uppifrån nedåt från höger till venster. Nästan hvar och en kines kan skrifva litet, åtriinstone sitt namn. Då vi omtala namn, så må i förbigående nämnas, alt hvarje kines har af denna vara flera; om:ej fullt så många som Dönna Maria da Gloria åc. Så får han bett af modren ungefär en måinad åfter födseln, hvilket firas med små offer och tillkännagifves för slägten, det så kallade mjölknamnet. Ett annat; sboknamnetw, gifves af läraren då barnet börjar skolgången, i det attfäraren knäfal:er och läser böner. Ett tredje gifves vid giftermålet, JM -4 och 5 vid första sonens födelse, m. fl. för olika epoker under lifvet. Det är derföre en stående fras i Kina, då man vill fråga en persons namn: jag ber att få veta ert stora namn och ert sublima tillnamn. Men ej nog med att de kände skrifning; äfven tryckning var dem: bekant för lång tid tillbaka, fast den, till följe af språkets natur, ännu är qvar i dess äldsta form, så att den sker med block. Den har likväl undergått en väsendtlig förändring, ty först voro karaktererna fördjupade och följaktligen blefvo de hvita på svart Ibotten. Nu:åter sker tryckningen på det :sättet; att en Iträdskifva af erforderlig storlek slipäs och poleras ytterst wäl, derefter öfverdrages den med finmalet ris, uppblandadt i vatten och på ett eget sitt beredt;så alt det snart hårdnar; deruppå lägges det af skönskrifvare färdiggjorda, som till tryckning skall befordrås, med den skrifna sidan (ty kineserna skrifva aldrig mer än på ena sidan) mot brädet och fästes vid rismassan genom lätt borstning, Det nu väta? : papperet låter Karakteternas: konturer lätt genomskina; och