försummad, att den lättas och underhjelpes genom tillsyn och bidrag, der den är otillräcklig och oförmögen. Familjeomvårdnad inom föräldrahemmet, bevakad -och understödd af kommunal tillsyn och hjelp, der sådan erfordras, jemte ordentligt begagnande af ändamålsenlig skola, är icke allenast det minst kostsamma, utan äfven det mest naturliga sätt att bereda en god folkuppfostran.n SERENA Z — En författare i Skånska Correspondenten för den 47 dennes synes halva, såsom man säger, tagit ombrage af en liten artikel om den Evangeliska Alliansen, om den 6 d. m. stod att lösa i Aftonbladet i anledning af Wermlands Tidnings yttrande öfver prof. Fahlerantz nyligen utgifna brochyr i ämnet. Skånska Correspondentena finner i synnerhet illa, det A.B. skulle temligen oförtickt uttalat den öfvertygelsen, att presten icke bar någon förbindelse att vara mer2 Möralisk än någon annan samhällsmedlem; hvarefier den gode skåningen kommer till den! Zbeni a frågan: hvartill då hela prest-institutionen behöfves? Hade han med mera omsigt läst det lilla stycket i det citerade numret af ÅA. B, si skulle han hafva märkt hvad A. B. förknippat, såsom vilkor, med den fordran man gör på prosten att vara mera moralisk än andra. Den tanken framkastas nemligen i A. B., att på det en sådan fordran skall vara billig eller ens rimlig, måste också prestbildningen, öfverbufvud, vara eller göras så, att den bos vira religionslärare verkar till högre moralitet. Menl om ru institutioherna, — heter det — päro sådana, att de i visst hän eende snarar2 skola verka till motsatsen?; huru kan man då förnuftigtvis äska något, som icke ringa motverskas af inrättningen sj.lf! Hvad voro de kristne presterne från början? folkets lärare. Sjelfva läran (d. v.s. det system, som lärarne, efter sina tänkesätt, byggde på bibeln) var också pissande för den tidens bildningsgrad. Men under detl: allting annat gått framåt, och vetenskaperna — — gifvit ett utomordentligt rikare synfält för betraktandet af det gudomligss uppenbarelser, på ett för förnuftet tillfredsställande sätt, hafva de mäktige i kyrkan — — sträfvat alt fastlåsa tron precist vid samma dogmer, som för 42 till 1500 :år sedan; och försöken, att rena dessa vid skenet af upplysningens fackla, motas med kriminallagen. Hvad har väl följden häraf blifvit? Jo, att måhända flertalet af presterne sjeliva, och just! bland de mest upplyste, komma att betrakta just den del f läran, hvarpå kyrkan lägger största vigten, sisom varande till egentligen för massans skull, medan lärarne oftast hysa en annan särskild öfvertygelse för sig sjelfve, — Den värde Correspondenten från Skåne finner af dessa utdrag, att det icke är A. B. som anser religionen i och för sig endast vara till för massan, och ej heller att pluraliteten af prosterskapet så tänker; men att denna pluralitet just af kyrkoföreståndarnes intolerans och envisa (i lag ej grundade) fasthållande vid föråldrade lärosatser tvingas: att anse sjelfva dessa lärosatser (hvilka icke må förblandas med kristendorsen i sin kärna) allenast vara till för det lägre folket. — Längre ned heter det: När förhållandet är sådant med läran (d.v. s. det theologiska sys:emet), alt den ej uthåller forskningens ljus, utan i mer eller mindre grad förutsätter blindhet (blind tro, vidskepelse) för att kunna fortlefva sådan den är, så ska!l detta ovilkorligen åstadkomma, att presten, i samma mån som hon är billad för öfrigt, måste i mer eller mindre grad blifva skrymtare. Om det derföre med något skäl kan klagas, att presterna stå för lågt i moralitet, d. v. sc. icke lägre än andra klasser (ty detta vore en orättvis. beskyllning), men att de icke utgöra en föresyn för dessa, så mycket som man kunde önska och borde ega rätt att fordra, så bör felet icke egentligen tillskrifvas individerna, utan hela in-: stitulionen, som är föråldrad och behöfde reform-ras i enlighet med tidens framskridande i öfrigt. — — Moan ser af allt detta, att det följ-!. aktligen icke är ÅA. B., som nekat, det man af presterne i allmänhet borde få kräfva mera moralitet än f andre, i fall de religiösa förhållandena i staten vore som de borde; men att inrättningen gör sjelfva denna fordran i minga fall mindre möjlig. Det kan endast vara det jemförligtvis ringare antalet prester, som icke blott inser det theologiska systemets underbaltighet i flera punkter, utan tillika, med mnärmare kännedom af de symboliska böckerna, såsom grund för våra kyrkoörfattningar, veta, att vi här i landet verkligen hafva en äfven i lag grundad rätt till framskridande i theologien, ehuru detta af flere kyrkoprimater bestride; — det är egentligen endast detta r ngare antal prester, säga vi, som kan undgå att vara skrymtare och dymedelst brista i moralitet, emedan de känna sin rätt, att öppet uttala sig i religionsmål, och utöfva denna rätt. — En insändare, som tecknar sig Comminister loci, har gjort anmärkningar vid notisen i Aftonbladet J4 79 angående professor Selanders astronemiska årsberättelse om Mädlers upptäckt, att Alcyone,