Aftonbladet – 24 april 1847, sida 2

HSC dl PdllvydtbSdliNv, JA LP VT OM Bent skerpare än måhinda med rättvisa kan försvaras. Men detta är en sak för sig. Frågan är nu egentlig:n den, hvilka händelser sedan i fjol tilldragit sig, som kunnat föranleda Allehanda alt helt och hillet gå öfver stog och styra en annan kurs, ända derhän, att Aliebanda icke ens kan förmås att reproducera silt eget omdöme? Har då arkitekturen stigit så betydligt på ett år, eller har någon i konseljen under tiden förvärfvat en så stor förmåga, att med artistisk tillförlitlighet bedömza? Nej; men en annan omständighet har tillkommit: Allehanda har sett hr Scholanders ritning. Allebandas utgifvare har bide self flere gånger noga beskådat och hört andra kom etenta domere, som både sett och studerat utlandets skönaste byggnader, på det högsta loforda hr Scholanders ritning, ej mindre för ss på en gång utmärkt vackra och enkla stil, vän äfven för den utomordentligt ingeniösa inredningen af byggnaden,. Allehanda tillägger, att hvilken artist eller amatör, som sådant önnskat, haft sig under flera veckor före ritningens insindande öppet, att bese och granska densamma i hr Scholanders atelier i Slottsbyggnadskontoret. i Imedlertid bindrar sådant icke Allehanda, att nu önska och tro det vara nödvändigt, att (såsom regeringen jemväl beslutat) ritningen, innan den fastställes, granskas af, om vi så få psäga, praktiska utländska arkitekter, och att denna granskning sker med. både stränghet och opartiskhet; i hvilket afseende vi jemväl förmoda, att regeringen äfven, om hon anser nödigt att hr Scholander reser ut för att personligen förevisa ritningen, dock befaller en annan skicklig arkitekt att medfölja, för att aflägsna sjelfva misstankan om, att. afsigten skulle kunna vara alt endast vinna ett hallstämpelmärke,. Äfven fioner Allehanda det vara något som ostridigt är försummadt, men lätt kan hjelpas, att ritningen ännu icke blfvit offentligen exponerad, för att först undergå granskning af våra inhemska konstnärer och konstkännare, — i sammanhang hvarmed likväl den i Aftonbladet framställda kritiken kallas vrång och. ensidigp. Vid allt detta skulle åtskilliga anmärkningar i detalj kunna framställas, såsom t. ex. att den omtalad2 expositionen i br Scholanders atelier här omöjligen kan komma i någon beräkning, enär den aldrig varit kungjord, äfvensom att Allehanda, som sjelf ej förstår arkitekturen, men likväl finner ritningen så förträfflig, och kritiken deröfver så vrång, förmodligen i detta fallet stöder sig egentlig. n på Winterbladsförfattarens tycke, hvilken sett flere byggnader, så väl uppförda som i ritning, samt deröfver reflekterat, men som äfven erkänner sig icke hafva studerat arkitekturen. Detta måste åtminstone antagas, tills Allehanda nämner, hvilka de andra kompetenta domare äro, som lemnat silt yttrande. Men det maktpåliggande är, att alla dessa Allehandas småinvändningar i ena och medgifvanden å andra sidan icke må få leda till förbiseende och bortblandning af hufvudsaken, som Allehanda med yltersta omsorg synes undvika att vidröra, nemligen frågan om täflan. Det är godt och väl att skicka en person utomlands jatt följa hr Scholander såsom ledsagare och , kontrollant på hans resa efter rådgifvare; men härmed skulle ju icke Mycket vinnas, om, såsom Allebanda i fjolså strängt påstod, våra arkitekter sakna förmåga alt uppgöra ritningar till snart sagdt uthus? Om då till och med någondera af professorerne Nyström eller Blom Carlson skulle blifva följeslagaren, så skulle det knappt förslå, och kapten Cronstrand erkännes, såsom man vet, icke af Allehanda. Frågan är ikorthet denna: Utan afseende på hr Scholanders större eller mindre skicklighet, hvilken vi i öfrigt alldeles icke vilje nedsätta, — hvarulti består väl den oomkullrunkeliga nödvändigheten, att hans men ingen annans, ritningsförslag skall kunna komma i fråga? Hvaraf följer det, äfven med antagande att han är ett geni, att man på förhand ovilkorligt vet, att hans idter måste vara bättre än någon annans, och att man derföre hellre skal! låta bekosta resor för att inhemta underrättelser om hans ritning, än alt öppna tillfälle till en konkurrens, som ingalunda skulle utesluta henom? Det är denna obegripliga, denna hemlighetsfulla hårdnackenhet att sätta ett sic volo, sic jubeo emot hela allmänhetens önskningar och anspråk, hvaröfver vi önska alt Allebanda måtte yltra sig; och vi skole, med all möjlig grannlagenhet, icke underlåta att påminna tills vi få nöjet cmottaga dess definitiva svar derom. Saken innesluter som man ser en principfråga, af en ganska betydande vigt, äfven utom den omedelbara tillämpningen på det tillfälliga konkreta föremålet, och derföre anse videt alldeles nödvändigt att en tidning med Allehandas anseende licke sticker under stolen med sina tankar. ger tTRETSEESIETEL SEE SO FOLKSKOLE-FRÅGAN I STOCKHOLM. Vi hafva redan med några ord omtalat de: Betänkande, rörande Folkskoleväsendet i Stockholm, som Stadsnämndens ordningsafdelning afgifvit till Stadsnimnden, och som heft sin första anledning uti en från Regeringen emancerad kungörelse af den 45 Mars 1846, angående en