Aftonbladet – 24 april 1847, sida 1

UTRIKES. PREUSSISKA LANDTDAGENS OPPNANDE. Vi hemte härom ur ett bref från. Berlin, infördt i Bremer Zeitung, följande intressanta detaljer: Alla deputerade hade dagen före landtdagens öppnande erhållit inträdeskort till kyrkan och de för dem bestämda rum i det kungliga slottet, och begåfvo sig den 44, antigen till hofoch domkyrkan, eller till den katholska S:t Hedvigs-kyrkan. Ibland Jandtdagens 647 ledamöter bekänner sig nära !, till katholska kyrkan; de öfriga ; funno derföre tillräcklig plats i den lilla domkyrkans skepp, der man begagnat koren, för att finna plats för ministrarne, och de inbjudne höge embetsmännen. Omkring kl. 44 var gudstjensten slut, och från båda kyrkorna förde långa rader af lysande vagnar ständerledamöterna till slottet. Den stora platsen vid Lustgarten var alldeles full af nyfikne åskådare. Konungen, åtföljd af sina adjutanter, gick till fots genom folkskaran, ifrån kyrkan till slottet. Ett ihållande hurrarop följde honom. Han bar stor generals-uniform, och Svarta örns-ordens band och kedja. Han såg mycket förnöjd ut, och tackade åt alla kanter för hurraropen. Prinsarne, ståndsherrarne och adeln nyttjade nästan allesamman vagnar, hvilka till en del voro ovanligt präktiga, hade ägarnes vapen och färger, och voro försedda med guldsmidda kuskaroch jägare. Ett par af de praktfullaste tillhörde hertiginnan af Sagan och furst Sulkowsky; kuskarnes allonge-peruker, stångpiskorna och fjäderbuskarne ville deremot icke falla folket på läppen, som skrattade och hade sina infällen deröfver. Midt ibland denna ståt såg man dock äfven en mängd droskor och hyrvagnar, i hvilka representanter af borgare och bönder foro till slottet, och dessa anspråkslösa åkdon, jemte de män, som deri åkte, bildade en betydande kontrast till ståndsherrarnes och riddarnes guldstickade uniformer i statsvagnarne. Många af dessa okonstlade borgareoch bonde-representanters ståtliga gestalter, hvilka i anseende till det elaka vädret voro insvepta i kappor, gjorde ett eget intryck. Rhenländarne och Ostpreussarne isynnerhet utmärka sig genom hög -kraftfall kroppsbyggnad. Deras hvassa, skarpt markerade ansigten och det manliga uttrycket deri liksom vittnade om, att de kände dagens höga vigt. Den allmänna liftigheten i sinnena i hufvudstaden har, sedan representanternes ankomst, stigit till en här aldrig förut känd grad. Alla samtal hvälfva sig kring landtdagen och dess följder, alla offentliga ställen äo öfverfyllda;: man tränger sig omkring de deputerade och lyssnar med det Hfligaste deltagande till deras åsigter. De efter landtdagens öppnande från slottet återvändande deputerade sökte man upp, eller qvarhöll på gatan, för att få reda på huru allt gått till. —— — Throntalet räckte mer än en half timma, och konungen framförde det utan att läsa ur koncept. Det säges, i en korrespondens-artikel från Berlin af den 13, att der allmänt omtalades, att en del af de deputerade, isynnerhet från provinsen Preussen, efter åhörandet af throntalet förklarat sig vilja fara hem igen, emedan de grundsatser, konungen framställt i talet såsom ofrånviklig norm, stodo i en så fullkomlig motsats till deras egna och deras kommittenters åsigter, att de icke ansågo sin verksamhet under dylika förhållanden känna leda till något resultat. Man hade dock öfvertalat dem att afstå från denna ide, liksom öfverhufvud den åsigten, att landtdagen skulle förklara sig för inkompetent, icke synes komma att för sig vinna majoriteten. Man synes i stället utgå från den vida förståndigare ideen att lemna denna fråga åsido, begagna hvad man fått för att vinna mera, och för detta ändamål fatta posto på den offentliga rätt, som redan, genom kronans medverkan, cxisterar, och således icke af henne kan sättas i fråga, utan den största inkonseqvens och godtycklighet. Denna offentliga rätt ligger i förordningen om inrättandet