(Insändt.) Spaden och plogen. Uti 22 63 af Aftonbladet finnes införd en replik af hr grefve Björnstjerna eller åtminstone på han: vägnar, rörande jordstyckningen i Frankrike, hvaruti, för att bestyrka det af grefve B. förut framställda och med serdeles entetement försvarade påståendet, att spaden intagit plogens ställe, man framkommit med den ganska roliga satsen likasom a priori, att dragarnes antal icke kan vara stortii ett land, der jordegendomarnes medelstorlek är sju tunnland. Hr grefve B. eller hans insändare synes hysa den besatta föreställningen; att hvarje jordegendom, som är så liten att derpå ej kan födas dragare, måste brukas med spade. Författaren till dessa rader har aldrig varit i Frankrike, och kan således icke säga, om spaden der intagit plogens ställe; men att en ytterlig jordens sönderstyckning icke nödvändigt behöfver ha till följd att dragarne förminskas, eller med andra ord: att dragarnes anal kan vara stort, d. v. s. tillräckligt till all åkerjordens skötsel med plog och harf, fastän jordegendomarnes medelstorlek är mycket mindre än sju uwnnland, vill förf. bevisa deraf, att om en resande färdas in uti Dalarne på den väg, som leder förbi Smedjebacken eller Säther och passerar gästgifvaregårdarne Naglarby och Båtsta, så skall han på båda sidor om vägen få se jorden till den ytterlighet sönierstyckad, att fältet har utseende af ett schackbräde och der hundradetals rutor finnas, som äro tt å två kappland. Men icke en enda ruta bruvas med spade. Hvad således än en Poncelet m. I. må kunnå säga om Frankrike, i Dalarne åtmintone har jordens sönderdelning icke verkat, att spaen utträngt plogen. Men en resande, som -färdas fvannämnde väg, får lära någonting oändligt märkme LV TB TE ETT BB TOTTA