Aftonbladet – 22 april 1847, sida 1

varne äro omgifna af en ring, en cirkel, hvaraf en tredjelel är öppen för ingång, och derifrån sträcka sig två muvar, utåt vidare än vid ingången, ungefir som man ville öreställa sig yttre konturen af en på halfva dess lingd afluggen ullsax. I fonden af kretsen är en upprältstående afla, innehållande, liksom våra grafinskriptioner, den besrafnes namn, språk ur de heliga böckerna och dylikt. Dit vallfärda barn och afkomlingar årligen, vistas der några dasar, gråta och jemra sig; men finna de. det tråkigt, så lega le andra att göra det i deras ställe; dock anses detta minIre tillständigt. : Sorgdrägten i Kina är hvit, hvarföre äfven hvitt i allnänhet anses för en ohygglig och sorglig färg, och vår vita fredsflagga ansågs derföre till en början af kineserna åsom något illamenande. Likkistorna äro förfärdigade af yra stockars afsågade yttre delar, med ett fyrkantigt stycke mellan vid hvardera ändan, samt ofärgade. De nedsänkas en ganska djup graf med en del högtidligheter och gästaud, och de sörjande tillbringa stundom de första dagarne vid grafven, äfvensom de sedan allt emellanåt pryda den ned guldpapper, rökstickor m. m. Kineserna hysa en stor örskräckelse för döda kroppar, när de finnas i mark, af let skäl, att då någon alltid skall straffas för mord, antinsen det blir den skyldige eller icke, så anses, i brist på vättre skäl, den som :sist fanns nära den döde, såsom hans baneman. Jag minnes en gång, då jag rodde utför floden och såg en död kropp flyta der, huru det var mig omöjligt att med löften om pengar, med goda ord eller hot förmå båtkarlarne att ro dit, just af det skäl, att om de sågo en öd kines, voro de skyldige att angilva det, men kunde ej banemannen finnas, så måste de begrafva honom och betala hans slägt, Utom hvad vi nu omtalat såsom befintligt på öarne kan ifven nämnas, att en del socker odlas der, ehuru mindre betydligt; att en mängd Joss-hus eller smärre tempel öf