Aftonbladet – 22 april 1847, sida 1

RM ej sin utveckling; på sådana stöd måste gången blifva vack lande och dålig, och detta anses såsom en skönhet, hvilke prisas i skaldernas sånger. Sagan säger, att en kejsare, d hans hustru sprang sin väg, befallde att, till förekommand af dylika olyckor i framtiden, fruntimren skulle framvagg: likt ankor, på fyra tums långa klumpfötter. Jemte dett skall en kinesisk skönhet vara fef, ju tjockare desto bättre och en tunna på tvenne pinnar) kan således anses föl måttstocken på en Kina-skönhet. d Vi nämnde just ofvan ordet Fan-Kvein, det rop, hvar med europeerna alltid helsas då de gå i land; det öfver sättes med fremmande djefvul och-är under denna forn just icke någon hygglig välkomsthelsning. Vi hafva likvä sett tvenne andra tolkningar af orden, den ena af Morrisor d. y., som förmäler, att med Kvei menas själarne af olyck: ligt omkomna personer, som gå igen från en annan verld således skulle Fan-Kvei betyda fremlingar från en annar verld. En tredje förklaring gifves af en kines i en Hong kong-tidskrift, på det sättet att han säger: när först euro peerna kommo, till Kina, voro deras kläder, språk, utseende och allt så högst olika våra, deras skepp stora och bestyc: kade, masterna behängda med hvita segel (kineserna hafva sjelfva blott mattsegel), pekande upp bland molnen; folke skrek då Fan-Kvei, — ett främmande under. Hvilken dera förklaringen än gifves, så tages uttrycket i allmänhe under. den förstnämnda tydningen och är i nittionio fal af hundrade menadt som en förolämpning, ehuru det äfver stundom begagnas i ren oskuld, såsom det enda namn ki nesen vet för utlänningen, liksom engelsmannen kallar ty skar, danskar, svenskar och norrmän öfver en ban fö Dutechmenv. Öarne äro ganska fruktbara, som förut nämndes, uton kullarna, och dessa användas till begrafningsplatser. Graf ) Osbeck.