Aftonbladet – 21 april 1847, sida 2

24 arken af nämnde couponer. Nr S — I Nerikes Allehanda läses: Det omtalas nu såsom tvärsäkert, att allmänt prestmöte skall hållas med stifte!s presterskap i Strengnäs i nästk. Juli månad. Om representationsfrågan, dervid kommer att intaga något rum på eller bredvid föredragningslistan för mötets förhandlingar, eller om de litet längre fram på året förekommande representantvalen kunna komma att blifva beroende af företeelserna vid detta möte är ännu naturligtvis icke kändt. — I det nya cellfängelset i: Christianstad, hvarifrån redan två rymningar ägt rum, har nu äfven sjelftmord blifvit utfördt. En fånge vid namn Per Håkansson; som nu var för 3:dje resan stöld dömd till 40 par spö, har der hängt sig. nn — I anledning af franska bladens anmärkning, att Kejsaren af Ryssland köpt för 50 millioner francs i franska statspapper, emedan han ej fördelaktigare kunde använda sina penningar, säges i en artikel från Berlin, att detta förefaller rätt löjligt, då man der rätt väl vet, att om Kejsaren hade penningar öfver, han mycket bättre kunde använda dem i sina egna, för godt köp utbjudna statspapper; ty 5 proc. ryska räntepapper stå 6 till 7 proc. lägre än de franska 3 proc. Imedlertid är det visst, att ännu i Mars månad Kejsarens bankir sökt att kunna genom Berliner-börsen utprångla flera millioner rubel af en ny serie utaf det Stierlitzska lånet, och att försöket att utfärda mera ryska statspapper blott afstadnat, emedan man bjöd ännu mindre för de nya. Man ser deraf, att anledningen till Kejsarens finans-operation i Frankrike icke kan vara annan än politisk. — Konungens i Preussen throntal, hvilket vi meddela på ett annat ställe i bladet, är en af dessa statshandlingar, om hvilka volymer skulle kunna skrifyas, utan att uttömma ämnet. Tillfället medgifver icke, att nu ingå i en analys af alla de märkvärdiga satser och postulater i statsläran, det innehåller. Hvad som imedlertid genast, efter talets. genomläsande, frapperar, är att man i konungens i Preussen mun. vid detta tillfälle återfinner många af de satser, de jemmerrop öfver förderf inom folk, kyrka och press, som af de fransyske ministrarne framställdes till konung Carl X i det betänkande, de nyss före Juli-revolutionen afgåfvo till. denne: monark rörande ställningen i Frankrike, och på hvilket betänkande de olycksdigra ordonnanser grundades, som framkallade revolutionen och störtade Carl X-: från thronen. Då, liksom nu, framställdes olydnad, förderfliga satser, immoralitet och gudlöshet hafva spridt sig ända ned i samhällets djup, och konungamakten såsom den enda kraft, hos hvilken räddning vore alt söka emot. allt detta onda. För öfrigt påminner man sig vid detta tal lifligt konung Ludvig den fjortondes i Frankrike bekanta yttrande: Staten, det är jag. Det är ej mindre bekant, på hvad sätt historien och det sunda förnuftet långt för detta uttalat sin dom öfver denna -sats af högmodet och den hånande. sjelfförgudningan, än hvilka bittra lexor. furstarne mer än en gång erhållit i följd af en sådan föreställning. Imedlertid finne vi nu, mer än halftannat sekel efteråt, en -konung, som i: öfrigt anser sig-gynna tidehvarfvets bildning, och äfven på visst sätt gör det, i det mest högtidliga ögonblick, inför representanterne af en bland de mest:upplysta nationer i Europa och under en spänd uppmärksamhet från hela den civiliserade verlden, framträda och välja till utgångspunkt för sjelfva sin -helsning en proklamation och utveckling af alldeles samma grundsats, som Ludvig den 14:s korta men mustiga tänkespråk innefattade, cller att han icke är bunden af några andra förbindelser, än blott dem hans subjektiva tycke, under namn af samvete, behagar ålägga honom. När man öfverväger alla omständigheter vid detta: högtidliga tillfälle, finner man af flere inre skäl det tydligen vara omöjligt, att denna konung Fredrik Wilhelms opinion om sin ställning och :sina rättigheter såsom regent kan vara blott individuel eller ett undantag, äfven om man icke egde så talrika positiva bevis på enahanda tänkesätt på andra håll, och det till dem grad, att man snarare endast kan hoppas, att en annan öfvertygelse om folkens rältigheter må lefva hos någon regent. Imedlertid är detta .en af de hufvudpunkter, hvari man icke ofta får höra en så eminent uppriktighet uttalad; och enhvar stannar derföre otvifvelaktigt i förbindelse hos konungen i Preussen för den intressanta och snart sagdt fromt oskuldsfulla naivetet, hvarmed han vid detta tillfälle låtit verlden fa kasta en blick i furstarnas innersta tanke, och se, haru långt den framskridit i bredd med tidens och bildningens anspråk: ———UOTVENESOKNEERE cc REVY AF TIDNINGARNA. Dagl. Allehanda har haft dän godheten att;