vervägande, kallat ståndsväsendet till lif i historisktysk mening, och jag har, endast i denna mening. byggt vidare på hans verk. Genomträngen. er, jag besvär er derem, med andan af dessa uråldriga instiftelser! J, mine. herrar, äro tyska,ständer,. efter ordets. forntida betydelse, d. v. s. framför allt och väsendtligen representanter och värn för edra:egna rälti heter, för rättigheter, tillhörande de stånd, hvilkas förtroende utkorat största delen af denna församling. Dernäst ägen j att utöfva de rättigheter, som kronan tillerkänt. Jägen vidare att samretsgrannt meddela kronan de råd, som hon af er ferdrar. Slutligen står det er fritt att bringa inför thronen, -men efter mogen pröfning, böner och besvär, som ulgålt ifrån er verkningskras, er synkrets. I Sådana äro germaniska ståndens rättigheter och Pligter, sådant ert herrliga kall. Men det är icke ert kall att representera meningar, att bringa tidens och skolans meningar till giltighet. Sådant är alldeles otyskt, och dessutom fullkomligen -oanvändbart för det helas väl; ty det leder nödvändigt till olösliga invecklingar med kronan, hvilken skall berrska enligt Guds och landets lag, och efter egen fri bestämmelse, men hvarken kan eller bör styra efter majoriteters vilja, så framt Preussen icke snart skulle blifva ett tomt ljud i Europa. Klart inseende män ställning och ert kall, och fast besluten att, under ala omständigheter, handla troget denna insigt, har jag trädt i er krets och med konungslig frimodighet talat till eder. Med samma öppenhet, och såsom det högsta vedermäle af mitt innerliga förtroende till er, ädle herrar och trogna ständer, gifver jag er här nu mitt konungsliga ord på, att jag icke skulle hafva kallat er hit, om jag hyste ringaste misstanka att j ville tolka ert kall annorlunda och hade lystnad efter så kallade folkrepresentanters roll. Jag skulle derföre icke hafva gjort det, emedan, enligt rhin innersta och djupaste öfvertygelse, thron och samhälle då skulle vara i fara, och emedan jag erkänner som min första pligt att, under alla händelser och skickelser, bevara min regering, thron och stat, så som de äro. Jag tänker härvid på en kunglig väns ord: Förtroende väcker förtroende.. Detta är verkligen i dag min sköna förhoppning. Att mitt förtroende till er är stort, har jag genom mina ord bevisat och genom min handling att sammankalla er beseglat. Äfven af er, M. H., väntar jag bevis på förtroende, och deri svaret på mitt tal, genom handling. Jag har, Gud är mitt vittne, kallat er, som er sannaste, er bäste, er trognaste vän, och jag tror med visshet, att ibland hundrade af er icke finnes en, som ej i denna tid-vore besluten; att ådagalägga sig vara min vän. Många bland er voro tillstädes i Königsberg d. 40 September 1840 och ännu hör jag det åsklika ljudet af er trohetsed, som värmande genomträngde min själ. Många bland er hafva på hyllningsdagarne i mina tyska arfländer, jemte tusenden, tillropat mig ett i mitt hjerta oupphörligt återljudande ja när jag uppmanade er att i hjerta, anda, ord och handling, i trohet och kärlek, hjelpa och bistå mig att upprätthålla Preussen, så som det är och måste förblifva, om det icke skall gå under, och att, under betänksamt men ungdomskraftigt fortskridande, icke öfvergifva eller uraktlåta mig, utan hålla ut med mig, i onda som goda dagar Lösen nu ert ord! Uppfyllen alle er dyrt aftagda ed. J kunnen det redan vid en ibland de vigtigast utöfningarne af ert kall, derigenom att j till utskot ten väljen ägta och uppriktiga vänner af throner och vår goda sak: män, som hafva begripit, att dej i denna tid är ständers första pligt att genom ege efterdöme lifva och höja hvarje god mening, hvarje trohet i landet, men att deremot nedslå och föröd: mjuka hvarje art af den mångformiga otroheten män, M. H., hvilka; fiender till all träldom; fråm för allt äro det till. det vanfrejdande ok, som er vilseledande mening (brännmärkande frisinthetens namn) söker lägga på deres nacke. Denna valför rättning .är en ganska afgörande, ganska följdril handling. Öfvervägen det med ert hjerta, och väl jen med ert samvete. . i Betänken äfven att tiden för ovissheten om stånds väsendets :skick är förbi. Mycket, som öfverseende med denna ovisshet hittills: kunde ursägta, här hä danefter ingen vidare. ursiägt. Den 3. Februar detta år har, likasom d. 3 Februäåri 1813, åt fäder neslandets ägta söner öppnat den bana, sor de hat va att vandra. Men samma outsägliga lycka, son då blef min ärekrönte faders lowt; är ju ock i dag min, nu i detta ögonblick.: Jag talar ju, som han till: preussiska, till tyska mannahjertan: Välan då! ..Durchlauchtige, ädle furstar, grefvai och herrar, älsklige och trogne ständer af ridder skapet, städerna: och landtförsamlingarnet Gån mer Gud till edert arbete. -J :skolen (derom är min för hoppfing nu säker) under hela denna vigtiga tid a vår sammanvaro, medan Europas alla blickar hvil: på er, visa er såsom ägta Preussare; och framdele alltid bevisa er som ägta Preussare, i alla: afdelnin gar af. våra ståndsförsamlingar. Då uteblifver. e heller; tron: mig;: det enda som göres oss behof nemligen Guds välsignelse, hvarpå allt beror. : Del skall under vår samdrägt utgjuta sig som en brer flod bland detta och kommande slägten, och, söm jag hoppas, ihela det herrliga tyska fäderneslandet en flod, vid: hvilken det är godt och tryggt att bo såsom vid de väl förvårade välsignelseslösande störs vattnen på vår jord: Och så ännu en gång; ur mit hjertas fullhet: Sn 9 omnsslersenitee RN —— RIGA ASTA — Till samtlige Konungens. Befallningshaf vande hafva från Justitiestatsministern afgåt skrifvelser, i anledning deraf att vid ländskan Kaorna ei sällan å försvarslöså nersoners TESEe