mörk lörderivets ande, en upplösningens, omSstortningens och den fräckaste lögnens ande, till blygd för tysk trohet och-preussisk ära. Jag vet att folkets rena sinne är orubbligt och fast; men låtom oss dock icke derföre föras bak Jjuset i afseende på de onda frukterna af det onda trädet, hvilka under skepnad af förstämning, misstroende ogh bedröflig rfäddhåga, från liberalismens sida möta oss — och till och med hand i hand med ännu värre erfarenheter , öppen olydnad, hemlig sammansvärjning, förklarad affållighet ifrån allt, som är goda menrniskor heligt, försökt konungamord. Ja, ända in i vårt lands kyrkor visa sig dessa frukter, bredvid den dubbla döden i likgiltighet och fanatism. Men kyrkans angelägenheter höra icke inför ständerna. De hafva inom båda bekännelserna sina rättmätiga organer. En bekännelse förmår jag dock i dag omöjligen att tillbakahålla, då jag besinnar det gräsliga verk, som blifvit börjadt, för att be-röfva mitt folk dess heligaste klenod: tron på dess och allas vår gudomliga Frälsare, herre och konung. Denna bekännelse lyder sålunda: (härvid uppsteg konungen, -upplyfte sin -högra hand och blef stående, under det han uttalade de följande orden) Jag och mitt hus vi vilja tjena Herren! Jag vänder den störda blicken från villfarelserna hos några få, till mitt folk i sin helhet. Der klarnar den i glädjetårar; der, M. H., der finnes min -tröst vid alla själsbetryckande styrelserön. — Mitt folk är ännu det gamla, ärliga, trogna, tappra folket, som utfört mina förfäders fältslag, och hvars hedervärda egenskaper blott tillvext, i bredd med fåderneslandets rykte och storhet; detta samma folk, söm fordom; så, som intet annat någonsin, i bedröfvelsens dagar slöt sig till sin faderlige konung och då likasom bar honom på sina skuldror från seger till seger; ett folk, M. H., ofta frestadt genom förförelsens konster, men alltid funnet beståndande. — Afven ur den väldigaste bland dessa pröf-nDingar framträder det redan skärt; ty redan begyn-; ner det fräcka lekandet med kristendomen, missbru. -kändet af religionen: såsom medel till omstörtning, mer: och mer röjas i sin sanna skepnad såsom hädölse, och dör bort. Också är min bergfasta tillit . till folktroheten, såsom mordbrandens säkraste släck. ningsmedel, ännu alltjemnt herrligt belönad af vårt, Preussiska fäderneslands äldre såväl som yngre sö-, ner, äfven der ett annat tungomål talas än här. Hören det derföre, ädle herrar och trogne stän--der, och må hela landet erfara det genom er: från -ålla ovärdigheter, för hvilka jag och min styrelse vårit utsatta sedan sju år tillbaka, vädjar jag till mitt folk! Från all den snöda erfarenhet, som tilläfventyrs ännu är mig förbehållen, vädjar jay på förhand till mitt folk! Miu folk känner mitt hjerta, min trohet och : min kärlek till detsamma, -soch hänger i kärlek och trohet vid mig: mitt folk vill icke medstyrandet af representanter, eller höghetens försvagande, eller suveränitetens delning, eller brytandet af sina könurgars maktfullkomlighet, hvilka grundlagt dess häfder, dess frihet, dess välstånd: och allena förmå skydda dess dyrbaraste eröfringar; skydda dem, så linge Gud är nådig, såsom! hittills. Veten likväl, M. H., att jag icke läser folkets tänkesätt på löfklädda äreportar och i festernas jubelrop; ännu mindre i pressens lof och tadel; för att ej nämna de bröttsliga anspråken i vissa adresser, sådana de väl kunna anlända till thron och ständer, eller någonstädes annars. Men jag har läst dem i menniskors rörande tacksägelser för knappt utlåfvade, knappt begynta välgerningar: här, der vida landsträckor lågo öfversvämmade; der, hvärest menniskorna knappast kunde återhemta sig efter hungern. I deras sköna glädje, i deras fuktiga ögon har jag läst dem, för tre år sedan, vid drottningens och min underbara lifsråddning! Der är sanning — och i mina ord är sanning, när jag säger: det är ett horrligt folk, och jag känner fullt den lyckan att istå 4 spetsen för detta folk. Och edra hjertan skola förstå mig och instämma med mig, när jag i denna störa stund på det innerligaste uppmanar er: visen er detta folk värdige! Durchlauchtigste ädle furstar, grefvar och herrar! J måsten, i den ställning som tin flag inrymt åt eder på den förenade landtdagen, hafva insett min afsigt att den måtte vara en värdig, begreppet om: ett tyskt herrestånd motsvarande, för det helas väl .helsosam. . Jag hyser det förtroende till er, att j på denna stund och denna dag djupt kännen hvad det -betyder och hvad det fordrar, att vara de främste bland en nation. J skolen löna mitt förtroende. J, mine herrar af ridderskapet, städerna och landtförsamlingarne, äro, så säger mig min fasta öfyertygelse, genomträagde af den sanningen, att j på denna stund och desna dag ären de främsta ibland; edra stånd; men derföre ock försvarare af ert gamla rykte. Edra: och mina förfäder, många bland er och. bland furstarBe af mitt hus, och:jag sjelf, hafva fäktat för dess upprätthålielse, dess räddning, dess ära, för fädernesiandets lif... Gud var med oss! — Nu gäller det en By strid, om samma höga ägodelar; väl en fredlig, men dess-träffningar äro ej en hårsmån mindre vigtiga, än de påöppna fältet voro. Och Gud skall åter vara med oss, ty nu är fråga om striden emot tidens onda lustar. Er enhällighet med mig; er verksamma bekännelse att vilja bistå mig, att mer och mer stadga och kefrukta det rättas område (konungarnes sanna åkerfält), skall, till er och fäderneslandets ära och folkets tillfredsställels2, af denna landtdag göra en vunner hufvudbatalj emot de der arga, rättlösa, Tyskland bedröfvande och vanärande anslagen. Mina herrar af ridderskapet! Måtten :j, såsom af fordom, så ock nu och framdeles, varade förste som: följa Hohenzollerns bantr, hvilket inom dessa landamären går i spetsen för all-ära; sedan snart halffemte århundrade. Och j mine herrar: af städerna, afläggen nu inför all verlden ett lefyande vittnesbörd, att intelligensen, hvars största omfång j ären stolta att representera, är hos oss den rätta, den sanna, den genom religion och sedlighet förädlade, genom konungaoch fosterlandskärlek bestämda. Och j, trogne representanter af landtförsamlingarne, j ochert stånd voro aldrig de sista, när det hette: Med Gud, för konung och fädernesland! vare sig i krig eller fred. sLyssnen till. en konungs röst: som tillvopar: er: Nu, gäller: det på nytt! I min monarki står intet af:de tre stånden öfver det andra eller under det andra; De stå alla med lika rättigheter och på lika giltig: hedersplats -bredvid hvarandra, men hyart och. ett inom. sina skrankor, hvart i sin ordning. Det är möjlig och förnuftig lomnlikhat det är frihet! , MA oo ms mo Am ms mm Am 2 M 23 MM RR Kö Lö