Aftonbladet – 21 april 1847, sida 1

KONUNGENS I PREUSSEN TAL VID FÖRENADE LANDTDAGENS ÖPPNANDE I BERLIN DEN 41 APRIL 4847 ). Durchlauchtige, ädle furstar, grefvar och herrar! Käre trogne ständer af ridderskap; städer och landtförsamlingar! Jag helsar eder ur mitt hjertas. djup välkomna på denna dag, då ett stort verk af: min i Gudi hvilande oförgätlige fader, konung Friedrich Wilhelm III, glorvördigst i åminnelse, nått sin fullbordan. A Den ädla byggnad af ständerfrihet, hvars åtta mäktiga pelare den högsalige konungen djupt och ast grundat i sina länders egendomlighet, har i dag genom eder förening blifvit fullbordad. Den har erhållit sitt skyddande tak. Konungen ville sjelf fullända sitt verk, men tyvärr strandade hans afsigt emot den fullkomliga outförbarheten af! de planer, som honom förelades. Deraf hafva olägenheter uppstått, dem hans djupa blick med smärta insåg, framför allt den ovisshet, som gjorde, att mången ädel mark blef tillgänglig för ogräsets brodd. Men låtom oss ännu i dag välsigna den trogne käre konungens samvete, som försmådde egna tidiga triumfer, för att bevara sitt folk för framtida förderf; och låtom oss ära hans minne äfven derigenom, att vi icke genast, medelst nyhetstystnad, bringa i fara hans slutligen och just nu fulländade verk. Jag vägrar på förhand hvarje medverkan dertill: Låtom tiden, och framför allt erfarenheten råda, och låtom oss anförtro verket, såsom det höfves, åt den gudomliga Försynens vårdande och bildande hand. Alltsedan början af provincialständernas verksamhet har jag insett bristen af enhetspunkter för vårt ständer-lif, och förelagt mig den stora frågan till samvetsgrann lösning: på hvad sätt detta skulle afbjelpas? Mina beslut i detta hänseende hafva sedan lång tid mognat. Straxt efter mitt anträde till regeringen har jag tagit det första steget till deras förverkligande, genom bildandet af ständer-utskotten, och snart derefter genom edert sammankallande. J veten, mina herrar, att jag gjort utskottens sammankomster periodiska, och gifvit dem den frihet att röra sig, som tillhör provins-landtdagarne. För vanliga fall skall deras verksamhet tillräckligt föreställa den sökta enhetspunkten.Men, lagen rörande statsskulden af den 47 Januari 4820 förlänar i sin icke-verkställda det åt ständerna rättigheter och pligter, som hvarken kunna utöfvas af provinslandtdagar eller af utskott. Såsom arftagare till en krona med oförsvagad makt, hvilken jag måste och vill i samma skick bevara åt mina efterträdare, känner jag mig visserligen fullkomligt fri från hvarje förbindelse till någonting, som icke skulle vara fullbordadt, och framför allt till det, för hvars fullbordande min höge företrädare bevarat sitt eget isanning landsfaderliga samvete. Men denna lag är i alla väsendtliga stycken utförd, en rättsbyggnad är på densamma grundad. eder hafva: på dem blifvit svurna, och den har, äf. ven ofulländad som den är, i 27 år visat sig vara en vis lag. Derföre har jag med gladt mod, men med hela den frihet; som ligger i den konungsliga maktfullkomligheten, skridit till förfullständigande ech fulländande af denna lag, Men jag är en oförsonlig fiende till hvarje godtycklighet, och måste framför allt vara det till den tanken, att konstigt och godtyckligt sammansätta en ständerförsamling, som skulle betagit den dyre konungens ädla skapelse, provinslandtdagarne, deras värde. Det var derföre sedar många år mitt fasta beslut, att endast genom sjelfyc provins-landtdagarnes förening bilda denna försam. ling, som lagen föreskref. Den -är nu bildad. Jag har tillerkänt eder all ur nämnde lag härflytande rättigheter, och utöfvei dem, ja, vida utöfver dem, utöfver alla den högsa lige konungens löften, äfven beskattningsrätten in lorh vissa nödvändiga gränser; en rättighet, min herrar, hvars ansvar väger vida mer än den ära Iden förlänar. Denna vigtiga församling skall föl framtiden beteckna vigtiga tidepunkter i vårt stats lif, hvilka äro förutsedda i mitt patent af den 2 Februari. När de inträffa, skall jag alltid församl Tlandtdagarne kring min thron, med dem rådpläg: om mina länders bästa, och gifva dem anledning att utöfva sina rättigheter. Men jag har förbehålli Jmig den uttryckliga rättigheten, att äfven uta 1) De i tryck utmärkta ställena befinnas på samma sät märkta i det officiellt utgifaa originalet,