Aftonbladet – 19 april 1847, sida 3

BLANDADE ÄMNERS — DET RIKASTE PARTII LONDON. Uti en tysk tidning läses följande korrespondensartikel ifrån London. Den rikaste bland de rika arftagerskor i den brittiska hufvudstaden är ostridigt Miss Angela Burdett Coutts, dotter till den aflidne baropetten sir Francis Burdett och stjufdotter till den likaledes aflidne bankiren Coutts, hvilken var en af de förnämsta delegare i Coutus komp. bank. Sedan miss Angela kommit i besiuning af m:r Coutts efterlemnade förmögenhet, insatte hon densamma uti den af honom stiftade banken, hvarest den hastigt förökade sig, så att den nu ungefär skall gå opp till en million st. Då hon dessutom äfven är utrustad med yttre personliga företräden och själsbildning, så saknar hon naturligtvis icke friare, bland hvilka, enligt engelska tidningars uppgift under förlidet år, Louis Napoleon äfven skall hafva varit en. Detta frieri, äfvensom andra af kavalierer inom de högre stånden, torde hafva strandat emot en punkt i det testamente, som sätter henne i besittning af en så stor förmögenhet, hvilken punkt stadgade att hon ständigt skall bära namnet Coutts och likaså hennes barn: Naturligtvis lefter den rika och utmärkta damen här på en lysande fot, svarande mot -hennes stora förmögenhet . och hennes rarg. Hon ses uti de förnämsta cirklarne och ger sjelf banketter, som hbevistas af hertigen af Wellington, ministrarne och de högsta dignitärerne. Imedlertid är en stor förmögenhet för en ung och oberoende dam ofta nog en källa till förtretligketer, och: detta har äfven miss Angela Burdett Coutts fått erfara. Icke långt efter det hon insatte sin förmögenhet i ofvannämnde bank, satte sig en halfförryckt irländsk advokat vid namn Dunn i sinnet, att det genom envist och fortsatt frieri. skulle Iyckas honom att vinna hennes hand... Han skref derföre till Henne de mest passionerade bref, och då han icke erhöll något svar, förföljde han henne personligen, för att erhålla ett samtal, hvilket icke helder lyckades. Sålunda var hon under flere år utsatt för hans efterhängsenhet; till slut måste hon vända sig till fredsdomaren för att erhålla skydd, dervid Dunn ålades att ställa kaution på sex månader eller ett år för ett godt uppförande eller i annat fall fängelsestraff. Tmedlertid upphörde aldrig hans bref till den unga damen och. hamn yrkade envist på ett bestämdt svår, ja eller nej: På sin advokats tillstyrkan gafshon honom detta inför domstolen, der hon offentligen förklarade, att hon alls icko ville veta af håns frieri och brukade antingen återsända hans bref:ööppnade eller rifva sönder dem, om hon icke af kuvertet kunnat se från hvem de kommit, utan öppnat dem. . Ifrån denna tid synes hans frieri endast haft för ändamål att pressa ut en summa penningar. . Han tyekte att hon nog kunde uppoffra några tusen pund sterling, för att skaffa honom från halsen på sig; men -hennes advokat afrådde henne härifrån, emedan industririddaren, då denna summa vore uppäten, säkert skulle bombarcera henne med nytt frieri. Det vore bättre, menade advokaten, om han blef satt i häkte, och detta kunde lätt ske, emedan han var dömd till 80 St. rättegångskostnadsersättning åt miss Coutts; som ban icke kunde ersätta denna summa, måste han träda i fängelse och här fick han sitta en lång tid till d. 45 April 4845, då han åter försattes i frihet. Han påstod nu att han under sin. fångelsetid emöttagit och besvarat fyra bref; undertecknade ÅA. P. C. (Angela Burdett Coutts). Det vigtigaste af detta är det första, författadt på knittelvers, och dateradt Stråtton gatan, vid Picadilly.i London. Det innehöll att hon hade för afsigt att godtgöra honom för sitt långa lidande; han kunde sända till ,Coutes bank och låta utbetala åt sig en rund summa och derefter komma till Stratton gatan, så ville hon se honom. Biljetten lydde: